Månads arkivering oktober 2003

Nikotinläkemedel ? missbruk eller missförstånd?

Från tid till annan förkommer i dagspressen rubriker om missbruk av nikotinläkemedel, och faran med att använda dessa under längre tid. Med anledning av Apotekets initiativ till år 2004 som ett år i hälsans tecken, är det därför på sin plats att poängtera värdet av nikotinläkemedel och varna för risken med att ge dessa en negativ klang. Att använda ordet missbruk i samband med nikotinläkemedel kan av många potentiella rökslutare uppfattas som ett legitimt skäl att fortsätta med sin rökning, i rädsla för att bli missbrukare, något som man ofta inte uppfattar sig som så länge man röker. Man röker, men är ingen missbrukare. Man vet vad man har, men inte vad man får.

Att sluta röka och att dessutom förbli rökfri resten av livet ? vilket måste vara målet ? är för de allra flesta normalt fysiologiskt fungerande människor en oerhörd kamp. En kamp som är lätt att ge upp, eftersom enorma krafter, drivna av urgamla överlevnadsinstinkter styr beteendet i denna situation.

Alla rökare är idag medvetna om att rökning är livsfarligt. Ändå klarar inte fler än cirka tre procent av att sluta röka på egen hand. Detta kan spegla kraften i de inre drifter som styr. I Sverige dödar rökningen cirka 6 000 personer per år, vilket motsvarar 17 liv per dygn. Globalt sett räknar man med att år 2020 kommer cirka tio miljoner människor att dö av sitt tobaksbruk. Det är mycket viktigt att komma ihåg att det är den rökta tobaken som är ansvarig för i stort sett samtliga rökrelaterade dödsfall. Röken innehåller cirka 4 000 kemiska ämnen, varav 40-50 är direkt cancerframkallande. Rökaren traktar endast efter en enda av dessa substanser ? nikotinet. Ingen rökare är ute efter nitrosaminer, kolmonoxid, tjära eller andra otäckheter.

Och det är just under rökstoppet, så länge som kampen mellan den intelligenta hjärnan och belöningscentrum i vår gamla reptilhjärna pågår, som nikotinläkemedlen har sin rätta plats. De kan ersätta en del av det nikotin som nu inte längre tillförs kroppen regelbundet. Men ur rökarens synvinkel är dessa preparat inte perfekta. De kan till exempel aldrig ge någon egentlig kick, eftersom nikotinet här absorberas via andra vägar ? huden eller mun/nässlemhinnan ? än genom lungorna. Det tar längre tid för nikotinet att nå hjärnan och belöningssystemet. Nikotinläkemedlen ger heller inte så hög dos nikotin som cigaretten gör. De ger en maximal dos motsvarande cirka hälften av en medelstark cigarett. Denna dos anses dock vara tillräcklig för att slå toppen av de värsta abstinenssymtomen, och hjälpa individen stå ut till den värsta striden är över. Många kan behöva en högre dos som närmar sig den ?sedvanliga? cigarettdosen och då använder man med fördel en kombination av olika nikotinläkemedel.

När så de stora slagen är utkämpade är tanken att man från den aktuella nikotinnivån långsamt skall minska dosen av sina nikotinläkemedel till total nikotinfrihet. Det här är en process som tar olika lång tid för olika personer. En behandlingsperiod på upp till sex månader är i många fall befogad, och ibland även längre. Att klara detta på tre månader ? som i pressen har antytts vara längsta rekommenderade behandlingstid ? är sällsynt och kräver ett absolut stöd av annan rökavvänjning, som i många fall inte finns tillgänglig för det stora flertalet som vill sluta röka. En utmaning för landstingen runt om i landet!

Man vet att nikotinläkemedel fördubblar chansen att lyckas. Ändå visar statistiken att endast cirka 5-10 procent av alla användare av nikotinläkemedel lyckas uppnå en permanent rökfrihet. Detta är en oacceptabelt låg siffra som förmodligen beror just på bristen av kompletterande stöd, på för låg dos (öka användningen av kombinationsterapier!) och framför allt för kort användningstid.
Att fortsätta använda nikotinläkemedel ? och i första hand då tuggummi som är det vanligaste långtidsbruket ? under lång tid, är naturligtvis ett uppenbart fysiologiskt beroende, men riskerna med detta är långt mycket mindre än de oerhörda risker man tar som rökare. Och att i media kalla detta för missbruk, sänder signaler till många att tveka inför det tilltänkta rökstoppet, vilket ur ett folkhälsoperspektiv måste ses som allvarligt.

Till samtliga läsare: SKYDDA DINA BARN FRÅN TOBAKSFÄLLAN! En hjärna i utveckling anpassar sig ännu snabbare till nikotinstimulans. Studier har också visat att nikotinberoende många gånger leder till annat beroende som alkohol och droger.

Till alla kollegor på apotek: Låt oss använda de redskap vi har och använda dem rätt, tills något annat står till buds. Allt i anda och mening att hjälpa de rökare som vill sluta, vilket är cirka 85 procent av alla svenska rökare. Hjälp rökaren att inte tveka inför användande av nikotinläkemedel som hjälpmedel. Ingenting kan vara värre än att röka! Den stora hälsovinsten kommer redan första dagen då han/hon kommer bort från röken.

Uppmana rökaren att hålla ut! Informera om att avvänjningen kan ta tid. Kroppen anpassar sig långsamt och successivt. Uppmana till tålamod med nikotinläkemedlen som ger mindre nikotin och inte så snabbt som vid cigarettrökning. Påminn om att nikotinläkemedel fördubblar chanserna att lyckas!

Uppdatera kunskaper och var lyhörd för de budskap som sprids av våra största potentater inom det tobakspreventiva området.

Ta hjälp av din yrkesförening mot tobak ? Farmaci mot Tobak, 08-669 81 58. Att inte ta upp rökfrågan i kontakt med patienter är att ge sitt tysta medgivande till fortsatt rökning.

Sist men inte minst, använd år 2004 ? året som skall gå i hälsans tecken ? till att intensifiera kampen mot tobak!

Annette Jaarnek

Farmaceut med nikotinberoende som specialistkompetens

Apoteket, Huddinge Universitetssjukhus

Nikotinläkemedel ? missbruk eller missförstånd?

Från tid till annan förkommer i dagspressen rubriker om missbruk av nikotinläkemedel, och faran med att använda dessa under längre tid. Med anledning av Apotekets initiativ till år 2004 som ett år i hälsans tecken, är det därför på sin plats att poängtera värdet av nikotinläkemedel och varna för risken med att ge dessa en negativ klang. Att använda ordet missbruk i samband med nikotinläkemedel kan av många potentiella rökslutare uppfattas som ett legitimt skäl att fortsätta med sin rökning, i rädsla för att bli missbrukare, något som man ofta inte uppfattar sig som så länge man röker. Man röker, men är ingen missbrukare. Man vet vad man har, men inte vad man får.

Att sluta röka och att dessutom förbli rökfri resten av livet ? vilket måste vara målet ? är för de allra flesta normalt fysiologiskt fungerande människor en oerhörd kamp. En kamp som är lätt att ge upp, eftersom enorma krafter, drivna av urgamla överlevnadsinstinkter styr beteendet i denna situation.

Alla rökare är idag medvetna om att rökning är livsfarligt. Ändå klarar inte fler än cirka tre procent av att sluta röka på egen hand. Detta kan spegla kraften i de inre drifter som styr. I Sverige dödar rökningen cirka 6 000 personer per år, vilket motsvarar 17 liv per dygn. Globalt sett räknar man med att år 2020 kommer cirka tio miljoner människor att dö av sitt tobaksbruk. Det är mycket viktigt att komma ihåg att det är den rökta tobaken som är ansvarig för i stort sett samtliga rökrelaterade dödsfall. Röken innehåller cirka 4 000 kemiska ämnen, varav 40-50 är direkt cancerframkallande. Rökaren traktar endast efter en enda av dessa substanser ? nikotinet. Ingen rökare är ute efter nitrosaminer, kolmonoxid, tjära eller andra otäckheter.

Och det är just under rökstoppet, så länge som kampen mellan den intelligenta hjärnan och belöningscentrum i vår gamla reptilhjärna pågår, som nikotinläkemedlen har sin rätta plats. De kan ersätta en del av det nikotin som nu inte längre tillförs kroppen regelbundet. Men ur rökarens synvinkel är dessa preparat inte perfekta. De kan till exempel aldrig ge någon egentlig kick, eftersom nikotinet här absorberas via andra vägar ? huden eller mun/nässlemhinnan ? än genom lungorna. Det tar längre tid för nikotinet att nå hjärnan och belöningssystemet. Nikotinläkemedlen ger heller inte så hög dos nikotin som cigaretten gör. De ger en maximal dos motsvarande cirka hälften av en medelstark cigarett. Denna dos anses dock vara tillräcklig för att slå toppen av de värsta abstinenssymtomen, och hjälpa individen stå ut till den värsta striden är över. Många kan behöva en högre dos som närmar sig den ?sedvanliga? cigarettdosen och då använder man med fördel en kombination av olika nikotinläkemedel.

När så de stora slagen är utkämpade är tanken att man från den aktuella nikotinnivån långsamt skall minska dosen av sina nikotinläkemedel till total nikotinfrihet. Det här är en process som tar olika lång tid för olika personer. En behandlingsperiod på upp till sex månader är i många fall befogad, och ibland även längre. Att klara detta på tre månader ? som i pressen har antytts vara längsta rekommenderade behandlingstid ? är sällsynt och kräver ett absolut stöd av annan rökavvänjning, som i många fall inte finns tillgänglig för det stora flertalet som vill sluta röka. En utmaning för landstingen runt om i landet!

Man vet att nikotinläkemedel fördubblar chansen att lyckas. Ändå visar statistiken att endast cirka 5-10 procent av alla användare av nikotinläkemedel lyckas uppnå en permanent rökfrihet. Detta är en oacceptabelt låg siffra som förmodligen beror just på bristen av kompletterande stöd, på för låg dos (öka användningen av kombinationsterapier!) och framför allt för kort användningstid.
Att fortsätta använda nikotinläkemedel ? och i första hand då tuggummi som är det vanligaste långtidsbruket ? under lång tid, är naturligtvis ett uppenbart fysiologiskt beroende, men riskerna med detta är långt mycket mindre än de oerhörda risker man tar som rökare. Och att i media kalla detta för missbruk, sänder signaler till många att tveka inför det tilltänkta rökstoppet, vilket ur ett folkhälsoperspektiv måste ses som allvarligt.

Till samtliga läsare: SKYDDA DINA BARN FRÅN TOBAKSFÄLLAN! En hjärna i utveckling anpassar sig ännu snabbare till nikotinstimulans. Studier har också visat att nikotinberoende många gånger leder till annat beroende som alkohol och droger.

Till alla kollegor på apotek: Låt oss använda de redskap vi har och använda dem rätt, tills något annat står till buds. Allt i anda och mening att hjälpa de rökare som vill sluta, vilket är cirka 85 procent av alla svenska rökare. Hjälp rökaren att inte tveka inför användande av nikotinläkemedel som hjälpmedel. Ingenting kan vara värre än att röka! Den stora hälsovinsten kommer redan första dagen då han/hon kommer bort från röken.

Uppmana rökaren att hålla ut! Informera om att avvänjningen kan ta tid. Kroppen anpassar sig långsamt och successivt. Uppmana till tålamod med nikotinläkemedlen som ger mindre nikotin och inte så snabbt som vid cigarettrökning. Påminn om att nikotinläkemedel fördubblar chanserna att lyckas!

Uppdatera kunskaper och var lyhörd för de budskap som sprids av våra största potentater inom det tobakspreventiva området.

Ta hjälp av din yrkesförening mot tobak ? Farmaci mot Tobak, 08-669 81 58. Att inte ta upp rökfrågan i kontakt med patienter är att ge sitt tysta medgivande till fortsatt rökning.

Sist men inte minst, använd år 2004 ? året som skall gå i hälsans tecken ? till att intensifiera kampen mot tobak!

Annette Jaarnek

Farmaceut med nikotinberoende som specialistkompetens

Apoteket, Huddinge Universitetssjukhus

?Lyft in nikotinmedlen i läkemedelsförmånen?

Det finns mycket stora pengar för samhället att hämta på att få fler svenskar att sluta röka. För att inte tala om den ökade livskvalitet som individerna får. Det är därför överraskande att en organisation som Landstingsförbundet visar en negativ inställning till detta.

I ett svar på vår motion till den senaste kongressen, om att låta nikotinläkemedel bli en del av högkostnadsskyddet, svarade Landstingsförbundets styrelse så här:

?Åtgärden leder dessutom direkt till ökade kostnader för läkemedelsförmånen för landstingen, medan det är oklart om den i sig leder till färre rökare och därmed minskade vårdkostnader för rökrelaterade sjukdomar eller bättre hälsa. Den skulle också kunna innebära en risk för okritisk förskrivning.?

SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) kunde redan för flera år sedan konstatera att nikotinläkemedel är en av de mest studerade läkemedelsterapierna för rökavvänjning, och att studier med god vetenskaplig metodik visar, att sannolikheten ökar att rökaren med hjälp av nikotinläkemedel klarar sig utan återfall under de första månaderna, då risken är som störst.

De samhällsekonomiska besparingarna för att få en person att sluta röka är dessutom mycket stora. I en studie av fil lic Louise Roberts och professor Björn Lindgren vid Lunds universitets centrum för hälsoekonomi visar de att en rökare under sitt liv kostar skattebetalarna omkring 830 000 kronor mer än en ickerökare. I denna summa ingår såväl extra sjukhusvård och sjukskrivningar som rökares mindre belastning på pensionssystem (på grund av för tidig död) och tobaksskatt.

Påståendet att ?en okritisk förskrivning? skulle kunna bli resultatet av att nikotinläkemedel blev en del av högkostnadsskyddet, kan inte tolkas på annat sätt, än att Landstingsförbundet inte betror Sveriges läkare att skriva ut rätt medicin till rätt patient. Skulle inte landets läkare ha omdöme nog att förskriva ett läkemedel till den patient, som är i behov av att lindra eller bota en sjukdom? Vem ska annars fatta dessa beslut? Vi är mycket överraskade över den syn på Sveriges läkare och läkemedelskommittéer, som detta är ett uttryck för.

Till skillnad från Landstingsförbundet så tror vi att ekonomiska incitament kan påverka oss att ta nödvändiga steg mot en bättre folkhälsa. Därför är det en god affär för såväl folkhälsan som landstingens ekonomi att lyfta in nikotinläkemedlen i högkostnadsskyddet.

Annelill Davidsson, Stefan Tornberg

Landstingsledamöter (c)

Kronobergs resp Norrbottens län

?Lyft in nikotinmedlen i läkemedelsförmånen?

Det finns mycket stora pengar för samhället att hämta på att få fler svenskar att sluta röka. För att inte tala om den ökade livskvalitet som individerna får. Det är därför överraskande att en organisation som Landstingsförbundet visar en negativ inställning till detta.

I ett svar på vår motion till den senaste kongressen, om att låta nikotinläkemedel bli en del av högkostnadsskyddet, svarade Landstingsförbundets styrelse så här:

?Åtgärden leder dessutom direkt till ökade kostnader för läkemedelsförmånen för landstingen, medan det är oklart om den i sig leder till färre rökare och därmed minskade vårdkostnader för rökrelaterade sjukdomar eller bättre hälsa. Den skulle också kunna innebära en risk för okritisk förskrivning.?

SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) kunde redan för flera år sedan konstatera att nikotinläkemedel är en av de mest studerade läkemedelsterapierna för rökavvänjning, och att studier med god vetenskaplig metodik visar, att sannolikheten ökar att rökaren med hjälp av nikotinläkemedel klarar sig utan återfall under de första månaderna, då risken är som störst.

De samhällsekonomiska besparingarna för att få en person att sluta röka är dessutom mycket stora. I en studie av fil lic Louise Roberts och professor Björn Lindgren vid Lunds universitets centrum för hälsoekonomi visar de att en rökare under sitt liv kostar skattebetalarna omkring 830 000 kronor mer än en ickerökare. I denna summa ingår såväl extra sjukhusvård och sjukskrivningar som rökares mindre belastning på pensionssystem (på grund av för tidig död) och tobaksskatt.

Påståendet att ?en okritisk förskrivning? skulle kunna bli resultatet av att nikotinläkemedel blev en del av högkostnadsskyddet, kan inte tolkas på annat sätt, än att Landstingsförbundet inte betror Sveriges läkare att skriva ut rätt medicin till rätt patient. Skulle inte landets läkare ha omdöme nog att förskriva ett läkemedel till den patient, som är i behov av att lindra eller bota en sjukdom? Vem ska annars fatta dessa beslut? Vi är mycket överraskade över den syn på Sveriges läkare och läkemedelskommittéer, som detta är ett uttryck för.

Till skillnad från Landstingsförbundet så tror vi att ekonomiska incitament kan påverka oss att ta nödvändiga steg mot en bättre folkhälsa. Därför är det en god affär för såväl folkhälsan som landstingens ekonomi att lyfta in nikotinläkemedlen i högkostnadsskyddet.

Annelill Davidsson, Stefan Tornberg

Landstingsledamöter (c)

Kronobergs resp Norrbottens län

?Lyft in nikotinmedlen i läkemedelsförmånen?

Det finns mycket stora pengar för samhället att hämta på att få fler svenskar att sluta röka. För att inte tala om den ökade livskvalitet som individerna får. Det är därför överraskande att en organisation som Landstingsförbundet visar en negativ inställning till detta.

I ett svar på vår motion till den senaste kongressen, om att låta nikotinläkemedel bli en del av högkostnadsskyddet, svarade Landstingsförbundets styrelse så här:

?Åtgärden leder dessutom direkt till ökade kostnader för läkemedelsförmånen för landstingen, medan det är oklart om den i sig leder till färre rökare och därmed minskade vårdkostnader för rökrelaterade sjukdomar eller bättre hälsa. Den skulle också kunna innebära en risk för okritisk förskrivning.?

SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) kunde redan för flera år sedan konstatera att nikotinläkemedel är en av de mest studerade läkemedelsterapierna för rökavvänjning, och att studier med god vetenskaplig metodik visar, att sannolikheten ökar att rökaren med hjälp av nikotinläkemedel klarar sig utan återfall under de första månaderna, då risken är som störst.

De samhällsekonomiska besparingarna för att få en person att sluta röka är dessutom mycket stora. I en studie av fil lic Louise Roberts och professor Björn Lindgren vid Lunds universitets centrum för hälsoekonomi visar de att en rökare under sitt liv kostar skattebetalarna omkring 830 000 kronor mer än en ickerökare. I denna summa ingår såväl extra sjukhusvård och sjukskrivningar som rökares mindre belastning på pensionssystem (på grund av för tidig död) och tobaksskatt.

Påståendet att ?en okritisk förskrivning? skulle kunna bli resultatet av att nikotinläkemedel blev en del av högkostnadsskyddet, kan inte tolkas på annat sätt, än att Landstingsförbundet inte betror Sveriges läkare att skriva ut rätt medicin till rätt patient. Skulle inte landets läkare ha omdöme nog att förskriva ett läkemedel till den patient, som är i behov av att lindra eller bota en sjukdom? Vem ska annars fatta dessa beslut? Vi är mycket överraskade över den syn på Sveriges läkare och läkemedelskommittéer, som detta är ett uttryck för.

Till skillnad från Landstingsförbundet så tror vi att ekonomiska incitament kan påverka oss att ta nödvändiga steg mot en bättre folkhälsa. Därför är det en god affär för såväl folkhälsan som landstingens ekonomi att lyfta in nikotinläkemedlen i högkostnadsskyddet.

Annelill Davidsson, Stefan Tornberg

Landstingsledamöter (c)

Kronobergs resp Norrbottens län

De kemiska bibliotekens arkitekt

Ett bra bibliotek har många böcker. Framförallt rymmer det goda böcker, böcker som ger djupare glädje och nytta. Böckerna är sorterade i familjer, så att vi lätt kan hitta och använda just de böcker vi söker ? vi behöver inte gå igenom hyllmeter efter hyllmeter av reseskildringar och deckare för att finna någon bok om läkemedel. Och trycktekniken är sådan att det samtidigt går att producera ett stort antal av varje bok; många bibliotek kan hålla samma boktitel, med samma innehåll. Bokstäver och meningar finns på ett underlag ? papper, som klistrats i ryggen och bundits in ? som gör att vi inte behöver sortera ut en massa sidor som inte ska vara där innan vi börjar läsa.

När professor Jonathan A Ellman vid University of California i Berkeley på den amerikanska västkusten får årets Scheelepris är det framförallt för hans pionjärinsatser för att bygga bra kemiska bibliotek, till stor nytta för utvecklingen av nya läkemedel men också för den grundläggande kartläggningen av proteiner och deras funktion.

Ellman har arbetat med metoder för att effektivt producera samlingar med många olika organiska föreningar. De behövs för läkemedelsutvecklarnas testningar mot målmolekyler i de nya teknikerna för höghastighetsscreening (HTS). Han var pionjär i att fästa de kemiska föreningarna på ?fast fas? som det heter på fackspråket, en sorts plastkulor som ger den stora fördelen jämfört med vätskor att de minskar tidsåtgången för rening av ?kemiska bokstäver? som inte hör dit.

Träffsäkerheten viktigast

Jonathan Ellmans kanske främsta insats har varit att utarbeta metoder för att producera läkemedelslika organiska kemiska familjer. Därmed minskar man risken för bakslag i senare led av processen fram till nya läkemedel. Man kan lättare hitta rätt från början i det kemiska biblioteket, till en klass av kemiska föreningar som har hög sannolikhet att kunna utvecklas vidare till läkemedelskandidater och som man kan laborera strukturerat och intelligent med. Läkemedelsutvecklaren behöver inte bara på måfå testköra miljontals ämnen med helt olika potential.

? Det viktiga är inte att få fram så många molekyler som möjligt, säger Jonathan Ellman när jag når honom på det laboratorium som bär hans namn på University of California i Berkeley.

? Vi kan ändå inte uttömma mer än en liten del av den teoretiskt möjliga mängden kombinationer. Viktigare än mängden kemiska föreningar är träffsäkerheten. Dels att vi höjer sannolikheten för att finna kemiska föreningar som verkligen binder till en målmolekyl, så att de antingen blockerar eller aktiverar en effekt (hämmare eller aktiverare). Dels att vi redan tidigt får fram föreningar av små molekyler som är lämpliga att ta i pillerform och som har förutsättningar att kunna fungera som läkemedel.

Träff ingen garanti

Det var en tid, för inte så länge sedan, då allt tycktes svindlande enkelt. Biologerna hade läst av alla bokstäver i boken om människan, det mänskliga genomet. Varje gen sades skapa sitt protein. I stället för att gissa och testa skulle man nu veta precis hur sambanden såg ut. Genom att hitta de proteiner som generna kodar för kunde man lätt finna rätt målmolekyl, ?target?. Sedan var det bara att höghastighetsscreena kemiska föreningar mot målmolekylen för att få träff, det vill säga identifiera en kemisk förening som visar sig växelverka med det utvalda proteinet. Vägen därifrån till radikalt nya läkemedel borde inte vara lång.

Men den biologiska verkligheten har visat sig vara betydligt mer komplex. En gen kan skapa flera proteiner, proteinerna interagerar med varann, det visade sig inte ens entydigt vad som var en gen, och proteiner kan rentav slå av och på gener; inte ens riktningen av signaler är given. Även när ett samband var etablerat på molekylär nivå, kvarstod många komplexiteter och andra handlingslogiker när man kom till hela organsystem och hela människan.

En ?hit? (träff) i den första screeningen av kemiska ämnen mot ett målprotein gav inga garantier för framgång i den fortsatta processen för att finna drogkandidater som sedan också klarade test i djurförsök och kliniska prövningar på människor. För att fungera i läkemedel måste en organisk kemisk substans uppfylla en rad tilläggskrav, som att upptas av kroppen, inte vara toxisk, ha viss stabilitet i kroppen, nå rätt organ, fungera väl när det gäller metabolism, och så vidare.

Alzheimer och malaria

Just nu arbetar vi med att identifiera molekyler som kan fungera som inhibitorer för uppbyggnaden av plack i Alzheimer, berättar professor Ellman. Molekyler som kan vara löftesrika i kampen mot malaria är ett annat arbetsområde.

? Jag är mycket för att forskningen ska bli till nytta för mänskligheten, säger Jonathan Ellman.

Varför har vi då sett så små resultat i form av radikalt nya läkemedel? Ansökningar om läkemedel baserade på verkligt nya substanser eller målproteiner har i själva verket minskat på senare år, trots kartläggningen av det mänskliga genomet, den kombinatoriska kemin och de nya metoderna för screening av kemiska föreningar (se Läkemedelsvärlden 1-2/03).

En del av orsaken är att de godkännande myndigheterna, främst Food and Drug Administration (FDA) i USA, har gjort det svårare, menar Ellman.

? Man nöjer sig inte med ?me too?-drugs, det vill säga läkemedel som träffar samma mekanism som redan existerande läkemedel. Och man kräver mer radikala förbättringar i behandlingsresultat från nya läkemedel. Detta är inte så lätt att åstadkomma på ett område som exempelvis hjärtkärlsjukdomar, där läkemedlen redan är rätt bra, säger Jonathan Ellman.

Selektion viktig

Men skärpta krav från myndigheterna är inte hela förklaringen, medger han. Det är alltjämt hög procent misslyckanden i kliniska prövningar, som dessutom är mycket dyra att genomföra.

? Desto viktigare blir det att göra selektionen av läkemedelskandidater bättre, både när det gäller positiv verkan i kroppen och att undvika skadliga biverkningar. Erfarenheten understryker betydelsen av att vi får fram mer läkemedelslika substanser att arbeta med från början. Efter vad jag sett, senast på en strategisk kemikonferens i USA, är jag mycket hoppfull om att vi inom några år klarar en betydande sänkning av procenten misslyckanden i stegen från läkemedelskandidater till färdiga läkemedel, säger Jonathan Ellman.

Inte konkurrenter

Nyss var biologerna de stora hjältarna, med kartläggningen av generna, ?livets bok?. Är det nu kemisterna som står i centrum?

?At the end of the day you have to find small molecules that can do it?, svarar Jonathan Ellman.

? Små molekyler lämpliga för piller är fortfarande den mest önskvärda formen för läkemedel. Ett företag som Amgen, det kanske mest framgångsrika företaget för utveckling av nya droger, inrättar nu en särskild grupp av kemister. Det är ett tecken i tiden.

? Men kemi och biologi är inte konkurrenter, understryker han.

? Jag var begeistrad över biologernas kartläggning av det mänskliga genomet. På samma sätt är biologer intresserade av kunskap om kemiska strukturer, inte bara för att utveckla läkemedel utan också för att bättre förstå biologiska signalsystem.

Kemikurs avgjorde

Varifrån fick du själv din entusiasm för kemi, frågar jag. Svaret blir det som kommer så ofta. Det handlar om lärare och mentorer som fascinerade i sin undervisning.

? Jag växte upp i Los Angeles men fick via en vän tanken att välja Massachusetts Institute of Technology, MIT, i Boston för mina college-studier. Jag hade tänkt bli något inom ingenjörskonst eller fysik, men det som bestämde min riktning var en kurs i kemi under mitt första collegeår, med några fantastiska lärare, däribland professor George Whitesides och Nobelpristagaren Barry Sharpless. Jag doktorerade inom området syntetisk kemi. Den legendariske forskningsentreprenören Peter G Schultz drog mig sedan till Berkeley för forskning inom kombinatorisk kemi för antikroppar.

Glad pristagare

Jonathan Ellman är påtagligt glad över att få Scheele-priset och kommer till Sverige i november för att ta emot det. Vilka kontakter har han med svenska forskarkollegor?

Han nämner särskilt Mats Larhed och dennes arbete vid Uppsala universitet med mikrovågsteknik för att syntetisera kemiska föreningar, som imponerat på honom.

Han känner väl till Uppsala-företaget Personal Chemistry (numera en del av Pyrosequencing), som sprungit ur den här forskningen. ?En mycket intressant och löftesrik metod?, är hans omdöme.

Och Carl Wilhelm Scheele? ?Jag måste läsa på mer om honom och hans period av guldålder i svensk forskning innan jag flyger över?, svarar en hedrad Scheele-pristagare.n

De kemiska bibliotekens arkitekt

Ett bra bibliotek har många böcker. Framförallt rymmer det goda böcker, böcker som ger djupare glädje och nytta. Böckerna är sorterade i familjer, så att vi lätt kan hitta och använda just de böcker vi söker ? vi behöver inte gå igenom hyllmeter efter hyllmeter av reseskildringar och deckare för att finna någon bok om läkemedel. Och trycktekniken är sådan att det samtidigt går att producera ett stort antal av varje bok; många bibliotek kan hålla samma boktitel, med samma innehåll. Bokstäver och meningar finns på ett underlag ? papper, som klistrats i ryggen och bundits in ? som gör att vi inte behöver sortera ut en massa sidor som inte ska vara där innan vi börjar läsa.

När professor Jonathan A Ellman vid University of California i Berkeley på den amerikanska västkusten får årets Scheelepris är det framförallt för hans pionjärinsatser för att bygga bra kemiska bibliotek, till stor nytta för utvecklingen av nya läkemedel men också för den grundläggande kartläggningen av proteiner och deras funktion.

Ellman har arbetat med metoder för att effektivt producera samlingar med många olika organiska föreningar. De behövs för läkemedelsutvecklarnas testningar mot målmolekyler i de nya teknikerna för höghastighetsscreening (HTS). Han var pionjär i att fästa de kemiska föreningarna på ?fast fas? som det heter på fackspråket, en sorts plastkulor som ger den stora fördelen jämfört med vätskor att de minskar tidsåtgången för rening av ?kemiska bokstäver? som inte hör dit.

Träffsäkerheten viktigast

Jonathan Ellmans kanske främsta insats har varit att utarbeta metoder för att producera läkemedelslika organiska kemiska familjer. Därmed minskar man risken för bakslag i senare led av processen fram till nya läkemedel. Man kan lättare hitta rätt från början i det kemiska biblioteket, till en klass av kemiska föreningar som har hög sannolikhet att kunna utvecklas vidare till läkemedelskandidater och som man kan laborera strukturerat och intelligent med. Läkemedelsutvecklaren behöver inte bara på måfå testköra miljontals ämnen med helt olika potential.

? Det viktiga är inte att få fram så många molekyler som möjligt, säger Jonathan Ellman när jag når honom på det laboratorium som bär hans namn på University of California i Berkeley.

? Vi kan ändå inte uttömma mer än en liten del av den teoretiskt möjliga mängden kombinationer. Viktigare än mängden kemiska föreningar är träffsäkerheten. Dels att vi höjer sannolikheten för att finna kemiska föreningar som verkligen binder till en målmolekyl, så att de antingen blockerar eller aktiverar en effekt (hämmare eller aktiverare). Dels att vi redan tidigt får fram föreningar av små molekyler som är lämpliga att ta i pillerform och som har förutsättningar att kunna fungera som läkemedel.

Träff ingen garanti

Det var en tid, för inte så länge sedan, då allt tycktes svindlande enkelt. Biologerna hade läst av alla bokstäver i boken om människan, det mänskliga genomet. Varje gen sades skapa sitt protein. I stället för att gissa och testa skulle man nu veta precis hur sambanden såg ut. Genom att hitta de proteiner som generna kodar för kunde man lätt finna rätt målmolekyl, ?target?. Sedan var det bara att höghastighetsscreena kemiska föreningar mot målmolekylen för att få träff, det vill säga identifiera en kemisk förening som visar sig växelverka med det utvalda proteinet. Vägen därifrån till radikalt nya läkemedel borde inte vara lång.

Men den biologiska verkligheten har visat sig vara betydligt mer komplex. En gen kan skapa flera proteiner, proteinerna interagerar med varann, det visade sig inte ens entydigt vad som var en gen, och proteiner kan rentav slå av och på gener; inte ens riktningen av signaler är given. Även när ett samband var etablerat på molekylär nivå, kvarstod många komplexiteter och andra handlingslogiker när man kom till hela organsystem och hela människan.

En ?hit? (träff) i den första screeningen av kemiska ämnen mot ett målprotein gav inga garantier för framgång i den fortsatta processen för att finna drogkandidater som sedan också klarade test i djurförsök och kliniska prövningar på människor. För att fungera i läkemedel måste en organisk kemisk substans uppfylla en rad tilläggskrav, som att upptas av kroppen, inte vara toxisk, ha viss stabilitet i kroppen, nå rätt organ, fungera väl när det gäller metabolism, och så vidare.

Alzheimer och malaria

Just nu arbetar vi med att identifiera molekyler som kan fungera som inhibitorer för uppbyggnaden av plack i Alzheimer, berättar professor Ellman. Molekyler som kan vara löftesrika i kampen mot malaria är ett annat arbetsområde.

? Jag är mycket för att forskningen ska bli till nytta för mänskligheten, säger Jonathan Ellman.

Varför har vi då sett så små resultat i form av radikalt nya läkemedel? Ansökningar om läkemedel baserade på verkligt nya substanser eller målproteiner har i själva verket minskat på senare år, trots kartläggningen av det mänskliga genomet, den kombinatoriska kemin och de nya metoderna för screening av kemiska föreningar (se Läkemedelsvärlden 1-2/03).

En del av orsaken är att de godkännande myndigheterna, främst Food and Drug Administration (FDA) i USA, har gjort det svårare, menar Ellman.

? Man nöjer sig inte med ?me too?-drugs, det vill säga läkemedel som träffar samma mekanism som redan existerande läkemedel. Och man kräver mer radikala förbättringar i behandlingsresultat från nya läkemedel. Detta är inte så lätt att åstadkomma på ett område som exempelvis hjärtkärlsjukdomar, där läkemedlen redan är rätt bra, säger Jonathan Ellman.

Selektion viktig

Men skärpta krav från myndigheterna är inte hela förklaringen, medger han. Det är alltjämt hög procent misslyckanden i kliniska prövningar, som dessutom är mycket dyra att genomföra.

? Desto viktigare blir det att göra selektionen av läkemedelskandidater bättre, både när det gäller positiv verkan i kroppen och att undvika skadliga biverkningar. Erfarenheten understryker betydelsen av att vi får fram mer läkemedelslika substanser att arbeta med från början. Efter vad jag sett, senast på en strategisk kemikonferens i USA, är jag mycket hoppfull om att vi inom några år klarar en betydande sänkning av procenten misslyckanden i stegen från läkemedelskandidater till färdiga läkemedel, säger Jonathan Ellman.

Inte konkurrenter

Nyss var biologerna de stora hjältarna, med kartläggningen av generna, ?livets bok?. Är det nu kemisterna som står i centrum?

?At the end of the day you have to find small molecules that can do it?, svarar Jonathan Ellman.

? Små molekyler lämpliga för piller är fortfarande den mest önskvärda formen för läkemedel. Ett företag som Amgen, det kanske mest framgångsrika företaget för utveckling av nya droger, inrättar nu en särskild grupp av kemister. Det är ett tecken i tiden.

? Men kemi och biologi är inte konkurrenter, understryker han.

? Jag var begeistrad över biologernas kartläggning av det mänskliga genomet. På samma sätt är biologer intresserade av kunskap om kemiska strukturer, inte bara för att utveckla läkemedel utan också för att bättre förstå biologiska signalsystem.

Kemikurs avgjorde

Varifrån fick du själv din entusiasm för kemi, frågar jag. Svaret blir det som kommer så ofta. Det handlar om lärare och mentorer som fascinerade i sin undervisning.

? Jag växte upp i Los Angeles men fick via en vän tanken att välja Massachusetts Institute of Technology, MIT, i Boston för mina college-studier. Jag hade tänkt bli något inom ingenjörskonst eller fysik, men det som bestämde min riktning var en kurs i kemi under mitt första collegeår, med några fantastiska lärare, däribland professor George Whitesides och Nobelpristagaren Barry Sharpless. Jag doktorerade inom området syntetisk kemi. Den legendariske forskningsentreprenören Peter G Schultz drog mig sedan till Berkeley för forskning inom kombinatorisk kemi för antikroppar.

Glad pristagare

Jonathan Ellman är påtagligt glad över att få Scheele-priset och kommer till Sverige i november för att ta emot det. Vilka kontakter har han med svenska forskarkollegor?

Han nämner särskilt Mats Larhed och dennes arbete vid Uppsala universitet med mikrovågsteknik för att syntetisera kemiska föreningar, som imponerat på honom.

Han känner väl till Uppsala-företaget Personal Chemistry (numera en del av Pyrosequencing), som sprungit ur den här forskningen. ?En mycket intressant och löftesrik metod?, är hans omdöme.

Och Carl Wilhelm Scheele? ?Jag måste läsa på mer om honom och hans period av guldålder i svensk forskning innan jag flyger över?, svarar en hedrad Scheele-pristagare.n

De kemiska bibliotekens arkitekt

Ett bra bibliotek har många böcker. Framförallt rymmer det goda böcker, böcker som ger djupare glädje och nytta. Böckerna är sorterade i familjer, så att vi lätt kan hitta och använda just de böcker vi söker ? vi behöver inte gå igenom hyllmeter efter hyllmeter av reseskildringar och deckare för att finna någon bok om läkemedel. Och trycktekniken är sådan att det samtidigt går att producera ett stort antal av varje bok; många bibliotek kan hålla samma boktitel, med samma innehåll. Bokstäver och meningar finns på ett underlag ? papper, som klistrats i ryggen och bundits in ? som gör att vi inte behöver sortera ut en massa sidor som inte ska vara där innan vi börjar läsa.

När professor Jonathan A Ellman vid University of California i Berkeley på den amerikanska västkusten får årets Scheelepris är det framförallt för hans pionjärinsatser för att bygga bra kemiska bibliotek, till stor nytta för utvecklingen av nya läkemedel men också för den grundläggande kartläggningen av proteiner och deras funktion.

Ellman har arbetat med metoder för att effektivt producera samlingar med många olika organiska föreningar. De behövs för läkemedelsutvecklarnas testningar mot målmolekyler i de nya teknikerna för höghastighetsscreening (HTS). Han var pionjär i att fästa de kemiska föreningarna på ?fast fas? som det heter på fackspråket, en sorts plastkulor som ger den stora fördelen jämfört med vätskor att de minskar tidsåtgången för rening av ?kemiska bokstäver? som inte hör dit.

Träffsäkerheten viktigast

Jonathan Ellmans kanske främsta insats har varit att utarbeta metoder för att producera läkemedelslika organiska kemiska familjer. Därmed minskar man risken för bakslag i senare led av processen fram till nya läkemedel. Man kan lättare hitta rätt från början i det kemiska biblioteket, till en klass av kemiska föreningar som har hög sannolikhet att kunna utvecklas vidare till läkemedelskandidater och som man kan laborera strukturerat och intelligent med. Läkemedelsutvecklaren behöver inte bara på måfå testköra miljontals ämnen med helt olika potential.

? Det viktiga är inte att få fram så många molekyler som möjligt, säger Jonathan Ellman när jag når honom på det laboratorium som bär hans namn på University of California i Berkeley.

? Vi kan ändå inte uttömma mer än en liten del av den teoretiskt möjliga mängden kombinationer. Viktigare än mängden kemiska föreningar är träffsäkerheten. Dels att vi höjer sannolikheten för att finna kemiska föreningar som verkligen binder till en målmolekyl, så att de antingen blockerar eller aktiverar en effekt (hämmare eller aktiverare). Dels att vi redan tidigt får fram föreningar av små molekyler som är lämpliga att ta i pillerform och som har förutsättningar att kunna fungera som läkemedel.

Träff ingen garanti

Det var en tid, för inte så länge sedan, då allt tycktes svindlande enkelt. Biologerna hade läst av alla bokstäver i boken om människan, det mänskliga genomet. Varje gen sades skapa sitt protein. I stället för att gissa och testa skulle man nu veta precis hur sambanden såg ut. Genom att hitta de proteiner som generna kodar för kunde man lätt finna rätt målmolekyl, ?target?. Sedan var det bara att höghastighetsscreena kemiska föreningar mot målmolekylen för att få träff, det vill säga identifiera en kemisk förening som visar sig växelverka med det utvalda proteinet. Vägen därifrån till radikalt nya läkemedel borde inte vara lång.

Men den biologiska verkligheten har visat sig vara betydligt mer komplex. En gen kan skapa flera proteiner, proteinerna interagerar med varann, det visade sig inte ens entydigt vad som var en gen, och proteiner kan rentav slå av och på gener; inte ens riktningen av signaler är given. Även när ett samband var etablerat på molekylär nivå, kvarstod många komplexiteter och andra handlingslogiker när man kom till hela organsystem och hela människan.

En ?hit? (träff) i den första screeningen av kemiska ämnen mot ett målprotein gav inga garantier för framgång i den fortsatta processen för att finna drogkandidater som sedan också klarade test i djurförsök och kliniska prövningar på människor. För att fungera i läkemedel måste en organisk kemisk substans uppfylla en rad tilläggskrav, som att upptas av kroppen, inte vara toxisk, ha viss stabilitet i kroppen, nå rätt organ, fungera väl när det gäller metabolism, och så vidare.

Alzheimer och malaria

Just nu arbetar vi med att identifiera molekyler som kan fungera som inhibitorer för uppbyggnaden av plack i Alzheimer, berättar professor Ellman. Molekyler som kan vara löftesrika i kampen mot malaria är ett annat arbetsområde.

? Jag är mycket för att forskningen ska bli till nytta för mänskligheten, säger Jonathan Ellman.

Varför har vi då sett så små resultat i form av radikalt nya läkemedel? Ansökningar om läkemedel baserade på verkligt nya substanser eller målproteiner har i själva verket minskat på senare år, trots kartläggningen av det mänskliga genomet, den kombinatoriska kemin och de nya metoderna för screening av kemiska föreningar (se Läkemedelsvärlden 1-2/03).

En del av orsaken är att de godkännande myndigheterna, främst Food and Drug Administration (FDA) i USA, har gjort det svårare, menar Ellman.

? Man nöjer sig inte med ?me too?-drugs, det vill säga läkemedel som träffar samma mekanism som redan existerande läkemedel. Och man kräver mer radikala förbättringar i behandlingsresultat från nya läkemedel. Detta är inte så lätt att åstadkomma på ett område som exempelvis hjärtkärlsjukdomar, där läkemedlen redan är rätt bra, säger Jonathan Ellman.

Selektion viktig

Men skärpta krav från myndigheterna är inte hela förklaringen, medger han. Det är alltjämt hög procent misslyckanden i kliniska prövningar, som dessutom är mycket dyra att genomföra.

? Desto viktigare blir det att göra selektionen av läkemedelskandidater bättre, både när det gäller positiv verkan i kroppen och att undvika skadliga biverkningar. Erfarenheten understryker betydelsen av att vi får fram mer läkemedelslika substanser att arbeta med från början. Efter vad jag sett, senast på en strategisk kemikonferens i USA, är jag mycket hoppfull om att vi inom några år klarar en betydande sänkning av procenten misslyckanden i stegen från läkemedelskandidater till färdiga läkemedel, säger Jonathan Ellman.

Inte konkurrenter

Nyss var biologerna de stora hjältarna, med kartläggningen av generna, ?livets bok?. Är det nu kemisterna som står i centrum?

?At the end of the day you have to find small molecules that can do it?, svarar Jonathan Ellman.

? Små molekyler lämpliga för piller är fortfarande den mest önskvärda formen för läkemedel. Ett företag som Amgen, det kanske mest framgångsrika företaget för utveckling av nya droger, inrättar nu en särskild grupp av kemister. Det är ett tecken i tiden.

? Men kemi och biologi är inte konkurrenter, understryker han.

? Jag var begeistrad över biologernas kartläggning av det mänskliga genomet. På samma sätt är biologer intresserade av kunskap om kemiska strukturer, inte bara för att utveckla läkemedel utan också för att bättre förstå biologiska signalsystem.

Kemikurs avgjorde

Varifrån fick du själv din entusiasm för kemi, frågar jag. Svaret blir det som kommer så ofta. Det handlar om lärare och mentorer som fascinerade i sin undervisning.

? Jag växte upp i Los Angeles men fick via en vän tanken att välja Massachusetts Institute of Technology, MIT, i Boston för mina college-studier. Jag hade tänkt bli något inom ingenjörskonst eller fysik, men det som bestämde min riktning var en kurs i kemi under mitt första collegeår, med några fantastiska lärare, däribland professor George Whitesides och Nobelpristagaren Barry Sharpless. Jag doktorerade inom området syntetisk kemi. Den legendariske forskningsentreprenören Peter G Schultz drog mig sedan till Berkeley för forskning inom kombinatorisk kemi för antikroppar.

Glad pristagare

Jonathan Ellman är påtagligt glad över att få Scheele-priset och kommer till Sverige i november för att ta emot det. Vilka kontakter har han med svenska forskarkollegor?

Han nämner särskilt Mats Larhed och dennes arbete vid Uppsala universitet med mikrovågsteknik för att syntetisera kemiska föreningar, som imponerat på honom.

Han känner väl till Uppsala-företaget Personal Chemistry (numera en del av Pyrosequencing), som sprungit ur den här forskningen. ?En mycket intressant och löftesrik metod?, är hans omdöme.

Och Carl Wilhelm Scheele? ?Jag måste läsa på mer om honom och hans period av guldålder i svensk forskning innan jag flyger över?, svarar en hedrad Scheele-pristagare.n

Ett fall för Göran

Förra gången fick jag 30 stycken Clarityn på frikortet, men nu när doktorn skrev 28 stycken på receptet så får jag ingen rabatt. Nu får du förklara dig!
Den gamla damen vid disken tittar ilsket på apotekaren, som suckar uppgivet. Alla dessa diskussioner om ett prissystem man inte ens fattar själv? Nu får det vara nog. Apotekaren tar telefonen.
? Ytterst är det här ditt ansvar, Göran. Nu kommer du till apoteket och förklarar, för jag orkar inte längre.



När Göran kliver in på apoteket har det samlats en stor publik. Apotekaren sätter in honom i ärendet om Clarityn i egenvårdsförpackning. Göran nickar förstående, rättar till glasögonen och lutar sig fram med armarna stödda mot disken.
? Någonstans måste gränsen dras.

Vi har idag en befolkning? med hundratusentals så sjuka? att de inte förmår gå till jobbet. Att vara så frisk?att man kan vårda sig själv? receptfritt? är en lyx. Låt mig citera en känd kinesisk filosof?
Göran tar upp boken ?Konsten att njuta av livet? ur fickan, petar upp glasögonen och harklar rösten:
? ?att sitta i sin kammare, och i stillhet badda ett litet sår, är inte det lycka??. Egenvård är närmast att betrakta som en hobby. Det kan inte staten betala för.
En kvinna håller upp sin apotekspåse och säger upprört:
? Det här då, jag fick Cocillana Etyfin för min hosta helt utan rabatt. Min man fick Mollipect för sin hosta med rabatt. Hur förklarar du det?

<
Apotekaren böjer sig fram och viskar hostdämpande respektive slemlösande i Görans öra. Göran är genast med på noterna, och svarar utan tvekan:
? Högfärdshostan? kommer aldrig? subventioneras i det här landet. Inte så länge jag bestämmer. Men den person… som måste få hjälp? att rossla upp dammet från gruvan? där måste vi ta vårt ansvar.
Folk börjar skruva på sig, några går i vredesmod, men majoriteten lyssnar förvånat. Publiken är knäpptyst, och apotekskunderna och Göran mäter varandra med blicken.
Så går en man fram några steg, harklar sig och ställer sig öga mot öga med Göran.
? Men du som är man borde väl ändå förstå? Hur kommer det sig att jag får Caverject på frikortet men inte Viagra? Det är ju ändå samma sjukdom vi talar om, och de verkar ju bägge två?



Göran tittar allvarligt över glasögonkanten, sänker rösten och vickar huvudet när han talar.
? Att behöva sticka sig? där nere? det är inte roligt. Det gör man inte om man inte måste. Men att ta ett färglatt litet piller? med ett tufft och känt namn? det är närmast att betrakta som en image. Det kan inte skattebetalarna tvingas betala.
? Men jag vill att du förklarar det här, säger en äldre kvinna i publiken, förr i världen var både astmamedicinen och insulinet fritt från betalning. Sen fick jag betala för astmamedicinen, men insulinet det fortsatte vara fritt?
? Ja, Vi får nog sätta punkt här och fortsätta diskussionen vid senare tillfälle, avbryter Göran med en hastig blick på klockan.
Han går snabbt ifrån disken. Apotekaren följer förvånat efter Göran ut genom recepturen. Allt snurrar i huvudet, det gick så fort. Han stormade ju bara in och hur ska jag kunna förklara det här för en folksamling som bara ställer fler frågor än innan? Tankarna mal i huvudet, men innan han hinner få fram ett ord vänder sig Göran i dörröppningen innan han försvinner:
? Hon har faktiskt en poäng med insulinet. 1 800 kr i egenavgift från minst 50 000 diabetiker, det blir ytterligare nio miljoner kronor om året till statskassan. Jag ska snacka med Lars. Vi kan inte längre vika undan för militanta diabetiker.

Ett fall för Göran

Förra gången fick jag 30 stycken Clarityn på frikortet, men nu när doktorn skrev 28 stycken på receptet så får jag ingen rabatt. Nu får du förklara dig!
Den gamla damen vid disken tittar ilsket på apotekaren, som suckar uppgivet. Alla dessa diskussioner om ett prissystem man inte ens fattar själv? Nu får det vara nog. Apotekaren tar telefonen.
? Ytterst är det här ditt ansvar, Göran. Nu kommer du till apoteket och förklarar, för jag orkar inte längre.



När Göran kliver in på apoteket har det samlats en stor publik. Apotekaren sätter in honom i ärendet om Clarityn i egenvårdsförpackning. Göran nickar förstående, rättar till glasögonen och lutar sig fram med armarna stödda mot disken.
? Någonstans måste gränsen dras.

Vi har idag en befolkning? med hundratusentals så sjuka? att de inte förmår gå till jobbet. Att vara så frisk?att man kan vårda sig själv? receptfritt? är en lyx. Låt mig citera en känd kinesisk filosof?
Göran tar upp boken ?Konsten att njuta av livet? ur fickan, petar upp glasögonen och harklar rösten:
? ?att sitta i sin kammare, och i stillhet badda ett litet sår, är inte det lycka??. Egenvård är närmast att betrakta som en hobby. Det kan inte staten betala för.
En kvinna håller upp sin apotekspåse och säger upprört:
? Det här då, jag fick Cocillana Etyfin för min hosta helt utan rabatt. Min man fick Mollipect för sin hosta med rabatt. Hur förklarar du det?

<
Apotekaren böjer sig fram och viskar hostdämpande respektive slemlösande i Görans öra. Göran är genast med på noterna, och svarar utan tvekan:
? Högfärdshostan? kommer aldrig? subventioneras i det här landet. Inte så länge jag bestämmer. Men den person… som måste få hjälp? att rossla upp dammet från gruvan? där måste vi ta vårt ansvar.
Folk börjar skruva på sig, några går i vredesmod, men majoriteten lyssnar förvånat. Publiken är knäpptyst, och apotekskunderna och Göran mäter varandra med blicken.
Så går en man fram några steg, harklar sig och ställer sig öga mot öga med Göran.
? Men du som är man borde väl ändå förstå? Hur kommer det sig att jag får Caverject på frikortet men inte Viagra? Det är ju ändå samma sjukdom vi talar om, och de verkar ju bägge två?



Göran tittar allvarligt över glasögonkanten, sänker rösten och vickar huvudet när han talar.
? Att behöva sticka sig? där nere? det är inte roligt. Det gör man inte om man inte måste. Men att ta ett färglatt litet piller? med ett tufft och känt namn? det är närmast att betrakta som en image. Det kan inte skattebetalarna tvingas betala.
? Men jag vill att du förklarar det här, säger en äldre kvinna i publiken, förr i världen var både astmamedicinen och insulinet fritt från betalning. Sen fick jag betala för astmamedicinen, men insulinet det fortsatte vara fritt?
? Ja, Vi får nog sätta punkt här och fortsätta diskussionen vid senare tillfälle, avbryter Göran med en hastig blick på klockan.
Han går snabbt ifrån disken. Apotekaren följer förvånat efter Göran ut genom recepturen. Allt snurrar i huvudet, det gick så fort. Han stormade ju bara in och hur ska jag kunna förklara det här för en folksamling som bara ställer fler frågor än innan? Tankarna mal i huvudet, men innan han hinner få fram ett ord vänder sig Göran i dörröppningen innan han försvinner:
? Hon har faktiskt en poäng med insulinet. 1 800 kr i egenavgift från minst 50 000 diabetiker, det blir ytterligare nio miljoner kronor om året till statskassan. Jag ska snacka med Lars. Vi kan inte längre vika undan för militanta diabetiker.

Ett fall för Göran

Förra gången fick jag 30 stycken Clarityn på frikortet, men nu när doktorn skrev 28 stycken på receptet så får jag ingen rabatt. Nu får du förklara dig!
Den gamla damen vid disken tittar ilsket på apotekaren, som suckar uppgivet. Alla dessa diskussioner om ett prissystem man inte ens fattar själv? Nu får det vara nog. Apotekaren tar telefonen.
? Ytterst är det här ditt ansvar, Göran. Nu kommer du till apoteket och förklarar, för jag orkar inte längre.



När Göran kliver in på apoteket har det samlats en stor publik. Apotekaren sätter in honom i ärendet om Clarityn i egenvårdsförpackning. Göran nickar förstående, rättar till glasögonen och lutar sig fram med armarna stödda mot disken.
? Någonstans måste gränsen dras.

Vi har idag en befolkning? med hundratusentals så sjuka? att de inte förmår gå till jobbet. Att vara så frisk?att man kan vårda sig själv? receptfritt? är en lyx. Låt mig citera en känd kinesisk filosof?
Göran tar upp boken ?Konsten att njuta av livet? ur fickan, petar upp glasögonen och harklar rösten:
? ?att sitta i sin kammare, och i stillhet badda ett litet sår, är inte det lycka??. Egenvård är närmast att betrakta som en hobby. Det kan inte staten betala för.
En kvinna håller upp sin apotekspåse och säger upprört:
? Det här då, jag fick Cocillana Etyfin för min hosta helt utan rabatt. Min man fick Mollipect för sin hosta med rabatt. Hur förklarar du det?

<
Apotekaren böjer sig fram och viskar hostdämpande respektive slemlösande i Görans öra. Göran är genast med på noterna, och svarar utan tvekan:
? Högfärdshostan? kommer aldrig? subventioneras i det här landet. Inte så länge jag bestämmer. Men den person… som måste få hjälp? att rossla upp dammet från gruvan? där måste vi ta vårt ansvar.
Folk börjar skruva på sig, några går i vredesmod, men majoriteten lyssnar förvånat. Publiken är knäpptyst, och apotekskunderna och Göran mäter varandra med blicken.
Så går en man fram några steg, harklar sig och ställer sig öga mot öga med Göran.
? Men du som är man borde väl ändå förstå? Hur kommer det sig att jag får Caverject på frikortet men inte Viagra? Det är ju ändå samma sjukdom vi talar om, och de verkar ju bägge två?



Göran tittar allvarligt över glasögonkanten, sänker rösten och vickar huvudet när han talar.
? Att behöva sticka sig? där nere? det är inte roligt. Det gör man inte om man inte måste. Men att ta ett färglatt litet piller? med ett tufft och känt namn? det är närmast att betrakta som en image. Det kan inte skattebetalarna tvingas betala.
? Men jag vill att du förklarar det här, säger en äldre kvinna i publiken, förr i världen var både astmamedicinen och insulinet fritt från betalning. Sen fick jag betala för astmamedicinen, men insulinet det fortsatte vara fritt?
? Ja, Vi får nog sätta punkt här och fortsätta diskussionen vid senare tillfälle, avbryter Göran med en hastig blick på klockan.
Han går snabbt ifrån disken. Apotekaren följer förvånat efter Göran ut genom recepturen. Allt snurrar i huvudet, det gick så fort. Han stormade ju bara in och hur ska jag kunna förklara det här för en folksamling som bara ställer fler frågor än innan? Tankarna mal i huvudet, men innan han hinner få fram ett ord vänder sig Göran i dörröppningen innan han försvinner:
? Hon har faktiskt en poäng med insulinet. 1 800 kr i egenavgift från minst 50 000 diabetiker, det blir ytterligare nio miljoner kronor om året till statskassan. Jag ska snacka med Lars. Vi kan inte längre vika undan för militanta diabetiker.

Inhalerat läkemedel ger hopp för patienter med gåtfull sjukdom

Ventavis är en ny beredningsform och lägre styrka av prostacyklinanalogen iloprost, som ingår i sedan tidigare godkända Ilomedin mot kronisk perifer cirkulationssvikt.

Ventavis EU-godkändes nyligen och beräknas finnas på den svenska marknaden i januari. Medan Ilomedin administreras genom intravenös infusion, inandas Ventavis genom en nebulisator.

Syntes på 1970-talet

Iloprost syntetiserades redan 1978 av forskare på Schering, två år efter att strukturen på det endogena prostacyklinet klargjorts. Substansen var den första prostacyklinanalogen som uppfyllde kraven på kemisk stabilitet, snabb nedbrytning i organismen och tillräcklig affinitet till prostacyklinreceptorn. Molekylen skiljer sig från prostacyklin i tre avseenden (se figur), men har ändå en effektprofil som liknar prostacyklinets, det vill säga vasodilatation, hämning av trombocytaggregationen och en endotelskyddande funktion.

Iloprosts önskvärda effekt vid pulmonell hypertension är att minska trycket i lungkärlen och därmed underlätta andningen.

Kliniska studier har visat att iloprost ökar patientens fysiska kapacitet och lindrar symtomen, men ännu är ingen effekt på ökad överlevnad visad.

Gåtfull sjukdom

Pulmonell hypertension, högt blodtryck i lungkretsloppet, gör det svårare att ta upp syret ur blodet. Sjukdomen är kraftigt progressiv och patienterna dör i genomsnitt cirka tre år efter diagnostillfället om de inte får behandling. Framför allt personer i 20-30-årsåldern drabbas; ungefär dubbelt så många kvinnor som män. Vad som orsakar sjukdomen är i de flesta fall okänt, i bara sex procent av fallen finns en känd ärftlig komponent. Sjukdomen är relativt ovanlig.

? Här ser vi omkring 30 patienter om året, men då är vår klinik tillsammans med den i Lund den där alla patienter i landet hamnar för utredning, säger Bengt Rundqvist, överläkare vid enheten för hjärt- och lungtransplantationer på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Dynamisk utveckling

Länge var lungtransplantation i princip det enda behandlingsalternativet för patienterna.

? Men sedan 1990-talet har vi glädjande nog sett en dynamisk utveckling vad gäller nya läkemedel, säger Bengt Rundqvist.

Först på plan var prostacyklinanalogen epoprostenol (Flolan) som är registrerad i flera europeiska länder. I Sverige har läkarna varit hänvisade till licensförskrivning. Behandlingen innebar ett genombrott men har nackdelen att den måste tillföras via kontinuerlig intravenös infusion.

För något år sedan godkändes även endotelinhämmaren bosentan (Tracleer) på indikationen, och nu alltså den inhalerade prostacyklinanalogen iloprost. Bosentan ges till skillnad från de andra medlen i tablettform.

? Det är för tidigt att värdera de två nya läkemedlen mot varandra, framtiden får utvisa vilka eventuella för- och nackdelar de kan tänkas ha, säger Bengt Rundqvist.

Ytterligare en prostacyklinanalog, beraprost, befinner sig i sen klinisk utvecklingsfas. Denna kan till skillnad från iloprost administreras i tablettform.

Inhalerat läkemedel ger hopp för patienter med gåtfull sjukdom

Ventavis är en ny beredningsform och lägre styrka av prostacyklinanalogen iloprost, som ingår i sedan tidigare godkända Ilomedin mot kronisk perifer cirkulationssvikt.

Ventavis EU-godkändes nyligen och beräknas finnas på den svenska marknaden i januari. Medan Ilomedin administreras genom intravenös infusion, inandas Ventavis genom en nebulisator.

Syntes på 1970-talet

Iloprost syntetiserades redan 1978 av forskare på Schering, två år efter att strukturen på det endogena prostacyklinet klargjorts. Substansen var den första prostacyklinanalogen som uppfyllde kraven på kemisk stabilitet, snabb nedbrytning i organismen och tillräcklig affinitet till prostacyklinreceptorn. Molekylen skiljer sig från prostacyklin i tre avseenden (se figur), men har ändå en effektprofil som liknar prostacyklinets, det vill säga vasodilatation, hämning av trombocytaggregationen och en endotelskyddande funktion.

Iloprosts önskvärda effekt vid pulmonell hypertension är att minska trycket i lungkärlen och därmed underlätta andningen.

Kliniska studier har visat att iloprost ökar patientens fysiska kapacitet och lindrar symtomen, men ännu är ingen effekt på ökad överlevnad visad.

Gåtfull sjukdom

Pulmonell hypertension, högt blodtryck i lungkretsloppet, gör det svårare att ta upp syret ur blodet. Sjukdomen är kraftigt progressiv och patienterna dör i genomsnitt cirka tre år efter diagnostillfället om de inte får behandling. Framför allt personer i 20-30-årsåldern drabbas; ungefär dubbelt så många kvinnor som män. Vad som orsakar sjukdomen är i de flesta fall okänt, i bara sex procent av fallen finns en känd ärftlig komponent. Sjukdomen är relativt ovanlig.

? Här ser vi omkring 30 patienter om året, men då är vår klinik tillsammans med den i Lund den där alla patienter i landet hamnar för utredning, säger Bengt Rundqvist, överläkare vid enheten för hjärt- och lungtransplantationer på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Dynamisk utveckling

Länge var lungtransplantation i princip det enda behandlingsalternativet för patienterna.

? Men sedan 1990-talet har vi glädjande nog sett en dynamisk utveckling vad gäller nya läkemedel, säger Bengt Rundqvist.

Först på plan var prostacyklinanalogen epoprostenol (Flolan) som är registrerad i flera europeiska länder. I Sverige har läkarna varit hänvisade till licensförskrivning. Behandlingen innebar ett genombrott men har nackdelen att den måste tillföras via kontinuerlig intravenös infusion.

För något år sedan godkändes även endotelinhämmaren bosentan (Tracleer) på indikationen, och nu alltså den inhalerade prostacyklinanalogen iloprost. Bosentan ges till skillnad från de andra medlen i tablettform.

? Det är för tidigt att värdera de två nya läkemedlen mot varandra, framtiden får utvisa vilka eventuella för- och nackdelar de kan tänkas ha, säger Bengt Rundqvist.

Ytterligare en prostacyklinanalog, beraprost, befinner sig i sen klinisk utvecklingsfas. Denna kan till skillnad från iloprost administreras i tablettform.

Inhalerat läkemedel ger hopp för patienter med gåtfull sjukdom

Ventavis är en ny beredningsform och lägre styrka av prostacyklinanalogen iloprost, som ingår i sedan tidigare godkända Ilomedin mot kronisk perifer cirkulationssvikt.

Ventavis EU-godkändes nyligen och beräknas finnas på den svenska marknaden i januari. Medan Ilomedin administreras genom intravenös infusion, inandas Ventavis genom en nebulisator.

Syntes på 1970-talet

Iloprost syntetiserades redan 1978 av forskare på Schering, två år efter att strukturen på det endogena prostacyklinet klargjorts. Substansen var den första prostacyklinanalogen som uppfyllde kraven på kemisk stabilitet, snabb nedbrytning i organismen och tillräcklig affinitet till prostacyklinreceptorn. Molekylen skiljer sig från prostacyklin i tre avseenden (se figur), men har ändå en effektprofil som liknar prostacyklinets, det vill säga vasodilatation, hämning av trombocytaggregationen och en endotelskyddande funktion.

Iloprosts önskvärda effekt vid pulmonell hypertension är att minska trycket i lungkärlen och därmed underlätta andningen.

Kliniska studier har visat att iloprost ökar patientens fysiska kapacitet och lindrar symtomen, men ännu är ingen effekt på ökad överlevnad visad.

Gåtfull sjukdom

Pulmonell hypertension, högt blodtryck i lungkretsloppet, gör det svårare att ta upp syret ur blodet. Sjukdomen är kraftigt progressiv och patienterna dör i genomsnitt cirka tre år efter diagnostillfället om de inte får behandling. Framför allt personer i 20-30-årsåldern drabbas; ungefär dubbelt så många kvinnor som män. Vad som orsakar sjukdomen är i de flesta fall okänt, i bara sex procent av fallen finns en känd ärftlig komponent. Sjukdomen är relativt ovanlig.

? Här ser vi omkring 30 patienter om året, men då är vår klinik tillsammans med den i Lund den där alla patienter i landet hamnar för utredning, säger Bengt Rundqvist, överläkare vid enheten för hjärt- och lungtransplantationer på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Dynamisk utveckling

Länge var lungtransplantation i princip det enda behandlingsalternativet för patienterna.

? Men sedan 1990-talet har vi glädjande nog sett en dynamisk utveckling vad gäller nya läkemedel, säger Bengt Rundqvist.

Först på plan var prostacyklinanalogen epoprostenol (Flolan) som är registrerad i flera europeiska länder. I Sverige har läkarna varit hänvisade till licensförskrivning. Behandlingen innebar ett genombrott men har nackdelen att den måste tillföras via kontinuerlig intravenös infusion.

För något år sedan godkändes även endotelinhämmaren bosentan (Tracleer) på indikationen, och nu alltså den inhalerade prostacyklinanalogen iloprost. Bosentan ges till skillnad från de andra medlen i tablettform.

? Det är för tidigt att värdera de två nya läkemedlen mot varandra, framtiden får utvisa vilka eventuella för- och nackdelar de kan tänkas ha, säger Bengt Rundqvist.

Ytterligare en prostacyklinanalog, beraprost, befinner sig i sen klinisk utvecklingsfas. Denna kan till skillnad från iloprost administreras i tablettform.

Stort genomslag för inlämningskampanj

Inlämningen av överblivna läkemedel i Sverige har ökat med över tio procent sedan lanseringen av Håll Sverige Rents kampanj “Överblivna läkemedel sökes!”, skrev stiftelsen och Apoteket i pressmeddelanden igår. Resultatet ligger i linje med de förväntningar man hade innan kampanjen.

? Det är en vinstlott för naturen att allt fler inser att överblivna läkemedel inte ska hällas ut i avloppet eller slängas i soporna. Naturen befrias nu från stora mängder läkemedelsrester som annars riskerat hamna i mark och vattendrag, säger Cecilia Ehrenborg, kampanjansvarig på Håll Sverige Rent.

Mängden läkemedelsrester som varje år riskerar läcka ut i naturen, via avlopp och soptippar, minskar därmed med 75-100 ton, om effekten av kampanjen håller i sig.

En SIFO-undersökning som genomfördes på uppdrag av Apoteket några år innan kampanjen visade att bara drygt var tredje person lämnar in överblivna läkemedel på apoteken, trots att nästan nio av tio känner till att man ska göra det. Undersökningen visade också att bara en av tre oroar sig för läkemedlens påverkan på miljön.

– De siffrorna ser förhoppningsvis lite bättre ut nu. På sikt blir inlämnandet troligtvis ännu större eftersom beteendeförändringar tar tid och det kan dröja innan folk går till apoketet med sina överblivna läkemedel, säger Cecilia Ehrenborg.

Kampanjen “Överblivna läkemedel sökes!” lanserades den 3 mars 2003 och avslutades den 3 september. Kampanjen genomfördes i samarbete med Läkemedelsindustriföreningen, Kronans Droghandel, Tamro, Apoteket och Landstingsförbundet. Detta var första gången som hela kedjan med läkemedelsaktörer, från tillverkning till frakt av läkemedel till förbränning, gick samman i en miljökampanj.

Stort genomslag för inlämningskampanj

Inlämningen av överblivna läkemedel i Sverige har ökat med över tio procent sedan lanseringen av Håll Sverige Rents kampanj “Överblivna läkemedel sökes!”, skrev stiftelsen och Apoteket i pressmeddelanden igår. Resultatet ligger i linje med de förväntningar man hade innan kampanjen.

? Det är en vinstlott för naturen att allt fler inser att överblivna läkemedel inte ska hällas ut i avloppet eller slängas i soporna. Naturen befrias nu från stora mängder läkemedelsrester som annars riskerat hamna i mark och vattendrag, säger Cecilia Ehrenborg, kampanjansvarig på Håll Sverige Rent.

Mängden läkemedelsrester som varje år riskerar läcka ut i naturen, via avlopp och soptippar, minskar därmed med 75-100 ton, om effekten av kampanjen håller i sig.

En SIFO-undersökning som genomfördes på uppdrag av Apoteket några år innan kampanjen visade att bara drygt var tredje person lämnar in överblivna läkemedel på apoteken, trots att nästan nio av tio känner till att man ska göra det. Undersökningen visade också att bara en av tre oroar sig för läkemedlens påverkan på miljön.

– De siffrorna ser förhoppningsvis lite bättre ut nu. På sikt blir inlämnandet troligtvis ännu större eftersom beteendeförändringar tar tid och det kan dröja innan folk går till apoketet med sina överblivna läkemedel, säger Cecilia Ehrenborg.

Kampanjen “Överblivna läkemedel sökes!” lanserades den 3 mars 2003 och avslutades den 3 september. Kampanjen genomfördes i samarbete med Läkemedelsindustriföreningen, Kronans Droghandel, Tamro, Apoteket och Landstingsförbundet. Detta var första gången som hela kedjan med läkemedelsaktörer, från tillverkning till frakt av läkemedel till förbränning, gick samman i en miljökampanj.