intervjun Om hudläkaren Göran Wennersten har några golfspelande
grannar i de vackra villorna i Stockholmsförorten Bromma som försörjer sig som
läkemedelsrepresentanter vet jag inte. Men om så är fallet tänker han sig för
innan de går en runda tillsammans.
För Göran Wennersten är i sin roll som IGM, granskare av
läkemedelsbranschens marknadsföring, expert på var gränserna går för vad som är
etiskt korrekt i samvaron mellan läkemedelsindustri och hälso- och
sjukvårdspersonal. Att spela golf tillsammans efter en vetenskaplig sammankomst
under en konferens är det till exempel inte.
Exemplet är föranlett av att läkemedelsföretaget
Glaxosmithkline nyligen fälldes för att företagets representanter följde med
några av företaget inbjudna läkare på en vinprovning och en outletbutik i
samband med en konferens i San Fransisco. Trots att utflykterna skedde på läkarnas
initiativ och betalades av läkarna och företagets representanter själva strider
aktiviteterna mot såväl överenskommelsen mellan Läkemedelsindustriföreningen,
Lif, och Sveriges Kommuner och Landsting samt den europeiska
branschorganisationen EFPIA:s regler konstaterade Göran Wennersten i sitt
yttrande.
– På en konferens är du i tjänst även på din fritid, något i
regel vare sig läkare eller företagsrepresentanter förstått, och då spelar det
inte någon roll om man betalar själv. Sociala aktiviteter med inbjudna läkare
efter konferensdagens slut är därför inte i enlighet med de etiska reglerna för
industrin.
Göran Wennersten tror att många nog tyckte att fällningen
var sträng. Men så tolkar IGM de etiska regler som läkemedelsbranschen beslutat
om. Och eftersom företaget inte överklagat blir det ett slags prejudikat.
Så en granne som eventuellt är representant för ett
läkemedelsföretag får spela golf med dig hemmavid men inte på en konferens?
– Ja, men man bör vara försiktig med att bjuda på rundan
även hemma.
Nu är exemplet med golf just i det här fallet illa valt
eftersom Göran Wennersten, enligt säkra källor, är tämligen ointresserad av den
aktiviteten. I just hans fall ligger ett operabesök närmare till hands.
I tio år har Göran Wennersten delat sin tid mellan att vara
kliniskt verksam som hudläkare och industrins lapplisa. Det är så han beskriver
sitt arbete som IGM. Ett arbete han först var tveksam till.
– Inte ville jag bli någon sorts polis och allmänt avskydd.
Men lapplisor är inte allmänt avskydda, inte ens av alla som
åker på parkeringsböter, och Göran Wennerstens oro var obefogad.
Granskningsarbetet sköter han från arbetsrummet på
övervåningen i villan. På andra sidan skrivbordet sitter ibland hans hustru som
är gynekolog. På en vägg hänger en broderad tavla med texten ”Ingenting utan
arbete”, men på latin. Tavlan är en present från dottern. Visdomsorden har han
ärvt från sin far och han vill i sin tur gärna att de fyra barnen också tar
till sig mottot.
Att arbetsplatsen inte är i Lifs lokaler ser Göran
Wennersten som en markering av det oberoende som granskningsmannen ska ha till
sin arbetsgivare som han samtidigt är satt att övervaka.
– Det fanns redan när jag började ett avtal mellan Lif och dåvarande Landstingsförbundet om
relationerna mellan industri och vårdpersonal. Företag kunde fällas för
felaktiga proportioner mellan sociala aktiviteter och vetenskapliga sessioner.
Men reglerna har skärpts betydligt sedan dess.
Det är den fällda vinprovningen ett exempel på.
IGM-ärenden som rör etiska frågor är dock få, bara ett par
om året. Det förvånar egentligen Göran Wennersten. Men han tolkar det som att
industrins följsamhet till överenskommelsen är god.
– Jag kan också tänka mig att industrin är lite avvaktande i
väntan på fler prejudikat. Vad jag hört försöker läkare fortfarande få olika
sponsrade aktiviteter. Men det förefaller som företagen är bättre på att stå
emot idag.
Det mesta på Göran Wennerstens arbetsbord handlar om
annonser till läkare och, i en fallande skala, utskick från företagen till läkare,
hemsidor, annonser till allmänheten och så någon enstaka etikfråga. Under de gångna tio åren har han granskat nära 45 000
objekt.
I snitt har ett knappt hundratal varje år blivit ett
diariefört ärende. Av dem är knappt hälften sådana som IGM initierat. Resten är
anmälningar främst från konkurrerande företag, en mindre andel kommer från
läkare och någon enstaka från allmänheten. De flesta företag som hamnar under IGM-luppen fälls.
– Jag har blivit tuffare. I början avskrev jag nästan
hälften av de ärenden jag själv initierade om företaget direkt lade ned sitt
agerande. Idag kommer de inte undan så lätt.
Vilket är det vanligaste övertrampet?
– Att man överdriver ändamålsenligheten med läkemedlet.
Skriver man att det är banbrytande då måste man ha mycket på fötterna.
Varför är det främst företag som anmäler varandra?
– Att bevaka konkurrensneutraliteten mellan företagen är en
viktig roll för IGM. Ingen ska sko sig på att hävda saker som är medicinskt
överdrivna eller inte förankrade i verkligheten.
– Visst skulle det kunna vara fler anmälningar utifrån. Men
mer spontana anmälningar visar sig ofta inte hålla för fällningar enligt de
regler och den praxis vi har. Grundregeln är att det som står i annonsen ska
stämma med det som står i produktresumén.
Vilket är det grövsta övertrampet?
– Det jag först kommer att tänka på är prelanseringar.
Som exempel nämner han Pfizers annonskampanj för coxiben
Bextra innan godkännandet i Sverige var klart.
– Sådana kan bli dyra. Sedan oktober har beloppen som kan
tas ut vid allvarliga överträdelser höjts till en halv miljon, det är en
fördubbling.
Men är det så mycket för ett företag som Pfizer som, enligt
någon uppgift jag såg, spenderar runt 200 miljoner kronor på läkemedelsreklam i
Sverige i år?
– Skammen att bli uthängd inför konkurrenter och ibland
allmänhet är nog ett större problem. Men jag har börjat förstå att, i alla fall
för en del, anses bötesbeloppet som ett problem.
Förutom högre bötesbelopp har också uteslutning ur Lif och
rättelseannonsering stärkt IGM:s ställning.
Är det något företag som har två gula kort ännu och riskerar
att åka ut vid nästa fällning?
– Nej, sanktionen har ju precis införts och gamla synder
räknas inte. Men jag har under åren haft företag där överträdelsen upprepats
gång på gång. Då skulle man vilja ta till en riktigt kraftig åtgärd. I England
har man haft det här systemet ett tag och det är ett par företag som råkat ut
för det.
Att skicka annonsen, reklamfilmen eller konferensprogrammet
före publicering för att få IGM:s godkännande går inte.
– Om jag ger klartecken och en konkurrent sedan anmäler
hamnar jag ju i en jävssituation.
Av samma skäl åker hudläkaren Göran Wennersten inte på några
sponsrade kongresser.
– Nej, det är förstås en nackdel med IGM-jobbet att då måste
jag betala allt själv. Samtidigt är jag verksamhetschef och den som ska
tillstyrka om någon av de andra vill åka. Och det har väl hänt att de åkt på
någon hudkongress. Men ser jag något som tangerar det otillåtna säger jag nej.