på plats Kina är världens största exportör av läkemedelsråvara och
växtbaserade läkemedel. Landet har till exempel 80 procent av världsmarknaden
för vitamin C. Kina är också världens största tillverkare av vacciner, en
export som ökar med 20 procent per år. Importländer är främst övriga länder i
Asien, Sydamerika och Afrika. Värdet av exporten är dock blygsam, fem procent
av världsmarknaden, på vilken USA har 49 procent. Kinas allt viktigare roll på
läkemedelsområdet manifesterades i september genom att dess farmacevtorganisation
stod som värd för den 67:e internationella läkemedelskongressen, FIP 2007.
Många produkter håller inte västerländsk standard och
bottennapp med etylenglykol i hostmedicin, carcinogena och njurtoxiska
växtläkemedel och sådana som innehåller miljögifter har uppmärksammats
internationellt. WHO har också kritiserat att Kina tjänar pengar på export av
Artemisin som singelterapi mot malaria med stor risk för resistensutveckling.
Den inhemska läkemedelsmarknaden växer snabbt med en
tilltagande medelklass och som en följd av att fler läkare utbildas. Idag finns
en läkare per 5 000 invånare. Men marknaden är fortfarande relativt liten och
genomsnittsutgiften är 20 USD per år och person, vilket kan jämföras med USA:s
700 USD.
En stor del av marknaden upptas av traditionell kinesisk
medicin (TCM), som säljs som téer, kapslar och injektabilier, oftast mot
vardagliga åkommor som hosta, matsmältning och trötthet. Många TCM:s har,
liksom gamla svenska örtkurer, en lång indikationslista. Ett slumpvis valt
preparat som Coix Seed (Semen Coicis) anges vara bra för mjälten
(mjältsjuka/svårmod?), bra för svettning, mot reumatism, diarréer, feber, ödem,
beriberi, svårigheter att urinera, bölder i lungor och tarmar samt kondylom.
Den stora användningen av TCM sker av ekonomiska skäl då
OTC-läkemedel, receptfria läkemedel, ofta är tre till fyra gånger dyrare. Det
pågår emellertid även avancerad forskning på ett stort antal växt- och
djurdroger i syfte att isolera och dokumentera innehållsämnenas effekt och
finna nya beredningsformer med sikte på exportmarknaden. Tongi Tang
Pharmaceuticals listades i våras som första TCM-företag på New York-börsen.
Som en följd av att omsättningen av västerländska läkemedel
ökar snabbare än den av TCM så ökar läkemedelspriserna. Läkemedel utgör en
mycket större del av sjukvårdskostnaderna i Kina än i Europa, främst beroende
på låga löner i sjukvården. Prisstegringarna fick staten att 2005 sänka priset
på ett stort antal läkemedel med upp till 40 procent.
Den inhemska läkemedelsindustrin består till 95 procent av
små, lokala generikatillverkare, cirka 6 000, av enkla produkter. Stor
överkapacitet och låg lönsamhet präglar företagen. Undantag finns, och över 300
biosimilars av västerländska biotech-läkemedel produceras. Vimlet av generika –
ompackade, omformulerade eller omdöpta – är så stort att myndigheterna nu
endast tillåter sjukhusen att ha samma aktiva substanser från två tillverkare.
De större och seriösare läkemedelsföretagen är medlemmar i kinesiska
motsvarigheten till Lif, Chinese Pharmaceutical Association, som har drygt 300
medlemsföretag. Dessa står för 80 procent av försäljningsvärdet av läkemedel i
Kina. Bland de största företagen är China National Biotech Group, som är ledande
på vacciner, blodprodukter och rekombinant interferon. Ett annat stort företag
är Sinovac, som tillverkade världens första vaccin mot SARS, och nu bland annat
exporterar rekombinant humant insulin till ett tiotal länder.
Alla de multinationella företagen är representerade i Kina,
endera inom forskning, tillverkning, försäljning eller inom alla tre delarna.
De räknar med en årlig tillväxt på 20 procent. Ett stort antal företag bedriver
också kontraktstillverkning för utländska företag. Undantagna från tillverkning
är för närvarande läkemedel som säljs i Kina, vacciner, blodprodukter och TCM
för injektion. Astrazeneca har forskning i Shanghai, tillverkning i Wuxi och 20
lokalkontor för försäljning. Nyligen investerade företaget dessutom i en
avdelning för klinisk farmakologi vid Pekings universitet. Detta ska ses mot
bakgrund av att Kina kräver att företag, som önskar sälja läkemedel i landet,
måste visa att kinetiken på minst 30 kineser överensstämmer med den som låg
till grund för godkännandet.
År 2005 introducerade Astrazeneca receptfritt omeprazol i
Kina och det senaste preparatet är ett nytt inlicensierat antibiotikum av typen
cykliska lipopeptider, Cubicid (daptomycin) mot olika stammar av Staphylococcus
Aureus och streptokocker.
Två problem hämmar de utländska företagens tillväxt,
nämligen en oklar patentlagstiftning och förfalskade läkemedel. Kina är
visserligen med i ”The Coalition of Intellectual Property Rights” samt har
patentlagar som liknar Europas med tillhörande inspektioner. Som i alla
utvecklingsländer råder dock en diskrepans mellan teori och praktik. Det beror
främst på avsaknad av en patenttradition, låg utbildningsnivå (advokatbyråer
saknas i stort), låga straff samt bristande insyn i domstolsväsendets
verksamhet.
– Vi genomför omfattande åtgärder för att komma tillrätta
med problemet, sa Zang Jing Hua, från Kinas läkemedelsmyndighet SFDA på årets
FIP-kongress i Peking.
– Nyligen förbjöd vi inspektörer att äga aktier i de företag
de inspekterar.
En omsvängning är också på väg. 2006 vann Pfizer patentmålet
i Kinas högsta domstol om Viagra, som de ett par år tidigare förlorat i en
provinsdomstol. En signal till omvärlden var avrättningen i somras av Zheng
Xiaoyu, mångårig chef för SFDA, som mot mutor godkänt flera undermåliga
läkemedel. Efter skandalen har 150 000 GMP-licenser reviderats och ett stort
antal tillverkare fått näringsförbud. Idag finns cirka 6 000 patent, som ägs av
utländska läkemedelsföretag.
– Det finns 7 000 läkemedelsgrossister i Kina, sa Chen Biao,
general manager i Sinopharm Logistics och med ett förflutet i Astrazeneca. Det
är en halvering av antalet aktörer på femton år och om fem år beräknas de tio
största grossisterna stå för tio procent av marknaden, sade Biao vidare.
Det statliga företaget Sinopharm är en av de största
aktörerna med toppmoderna logistikcentra på fem platser i landet. Fortfarande
är dock distributionen outvecklad och utländska företag vet sällan vart deras
preparat tar vägen efter leverans till grossisten.
– Sedan 2004 är Kinas distributionsmarknad öppen för
utländska investeringar, påpekade Biao slutligen.
Traditionellt har läkemedel väsentligen distribuerats via
sjukhusen, som haft den dubbla rollen att förskriva och distribuera. De senaste
femton åren faller denna kanal tillbaka till förmån för apoteksförsålda
läkemedel, som ökat sin andel från fem till över tjugo procent men med stora
regionala variationer. Ofta finns ”Western Medicine” och TCM på skilda hyllor i
butiken och ibland finns även apotek, specialiserade på det ena utbudet. TCM
dominerar volymen och dess lokala produktion och distribution omhuldas av
sysselsättningsskäl. Västerländska OTC-läkemedel har en kort historia, men
växer snabbt trots att de är dyrare än inhemska generika.
Den stora omställningen i Kinas socialförsäkringssystem och
läkemedelsmarknad, som pågår, har fått regeringen att utarbeta en essential
drug list, som är en kinesisk anpassning av WHO-listan.
Uppgifter om antalet apotek varierar beroende av vilka
inklusionskriterier som används. Totala antalet försäljningsställen – apotek,
drug stores och supermarkets – uppskattas till drygt 200 000. Apotekskedjorna,
som kan vara statliga, provinsägda eller privata, växer stadigt genom uppköp.
Bejing Pharmaceutical Corporation har 900 butiker och Ren Tang 600. Det är
svårt att få grepp om priser och subventioner, men en burk receptfritt
melatonin kostade vid min förfrågan i Peking i augusti 88 yan för 60 tabletter.
Det ska jämföras med en tunnelbanebiljett för 3 yan.