Björn Beermann och hans kollegor har granskat den medicinska informationen för fem olika SSRI-preparat; fluoxetin (Fontex), sertralin (Zoloft), citalopram (Cipramil), fluvoxamin (Fevarin) och paroxetin (Seroxat). Slutsatsen är att läkare, och andra förskrivare, bör förhålla sig kritiska till all medicinsk information, vare sig den kommer enbart från läkemedelsföretagen eller är publicerad i ansedda medicinska tidskrifter.
– Även artiklar i välrenommerade medicinska tidskrifter kan vara vilseledande.
Granskningen visar att studier på etablerade preparat ofta förblir opublicerade om de visar på ofördelaktiga resultat.
– Vi dammsög den medicinska litteraturen för läkemedel som introducerats för upp till tio år sedan och fann att varannan studie som visar att preparatet bara har en placeboeffekt förblir opublicerad. Det betyder att den tillgängliga informationen ger läkare och andra en överdriven uppfattning om behandlingens effekt.
Björn Beermann fann att läkemedelsföretag och andra forskare gärna väljer den analysmetod som visar på bästa behandlingseffekt. Resultatet av en studie kan analyseras på flera sätt. Genom att välja per protocol-analys istället för intention to treat-analys går det att drastiskt förbättra preparatets behandlingseffekt. Anledningen är att de två beräkningsmodellerna utgår från skilda förutsättningar.
Snedvriden uppfattning
Om 90 procent av patienterna i en studie avslutar behandlingen på grund av att preparatet saknar verkan och tio procent får en positiv effekt blir resultatet med de två metoderna helt olika. ?Intention to treat? räknar in samtliga patienterna i undersökningen. Därmed ger metoden resultatet att tio procent svarar på behandlingen. ?Per protocol? tar bara hänsyn till dem som fullföljer, och eftersom samtliga av dem i exemplet fick en positiv behandlingseffekt blir resultatet att hundra procent svarar på läkemedlet.
– I en av de studier vi granskade var det ingen skillnad mellan placebo och det aktuella SSRI-preparatet, enligt ?intention to treat?. Om studien istället analyserades enligt ?per protocol? blev behandlingseffekten 90 procent. En psykiatriker som söker i den medicinska litteraturen hittar oftast de studier som är analyserade med det mest positiva resultatet. Det ger en snedvriden uppfattning om behandlingens effekt. Dessutom kan fakta som visar på en skadlig verkan förbli opublicerade, säger Björn Beermann.
Ett annat problem han vill framhålla är att mindre undersökningar kan sållas bort om de visar på utebliven effekt.
– Små studier med låg precision och stor variation i behandlingseffekt har inte blivit publicerade om de drar ner resultatet för preparatet. Däremot blir de tillgängliga om det är positivt.
Tvingande regler
Björn Beermann poängterar vikten av att samtliga studier måste vara möjliga att ta del av för läkare, andra förskrivare och allmänheten. Han hänvisar bland annat till Helsingforsdeklarationen som i sitt medicinska forskningsetiska regelverk slår fast att alla studier ska publiceras eller på annat sätt göras tillgängliga.
Därför är Läkemedelsverket är med och tar fram nya EU-regler som ska göra resultaten offentliga.
– Vi arbetar för att ta fram tvingande regler om att studierna måste offentliggöras i sin helhet. Annars ska de inte få genomföras. De bör göras tillgängliga med viss karens för att inte röja företagshemligheter. Men när det nya preparatet är ute på marknaden måste resultaten vara offentliga.
Förutom den egna studien om SSRI-preparaten visar han på många andra marknadsföringsknep som läkemedelsbolagen använder.
– Till exempel är det vanligt att ett bolag gör egna skräddarsydda studier där konkurrenternas preparat har fler biverkningar än det egna. Genom att anpassa dosen till en fördelaktig nivå för det egna läkemedlet kan resultatet bli negativt för konkurrenterna. Det gäller särskilt NSAID-preparat och mediciner mot psykoser.
För läkare och förskrivare är det ingen lätt uppgift att bedöma resultaten av publicerade studier och annan medicinsk information från läkemedelsbolagen.
– Det är viktigt att vara oerhört kritisk i granskningen av studier och andra resultat. Genom att vara medveten om den här problematiken och inte helt okritiskt ta till sig resultaten går det att göra bättre bedömningar.
Missvisande studier
Björn Beermann och Läkemedelsverket anordnar kurser i hur behandlare kan bli bättre på att granska den medicinska informationen.
– Ofta blir folk förvånade över hur studier i välrenommerade medicinska tidskrifter kan vara missvisande.
Han uppmanar läkare och andra förskrivare att ta del av Läkemedelverkets monografier över nya läkemedel.
– Där går det att se resultaten av alla studier, både opublicerade och publicerade. De går att få tag på via vår hemsida. Även vår tidning ?Information från Läkemedelsverket? innehåller viktiga upplysningar om läkemedel på marknaden.
Björn Beermanns vision är att WHO eller någon annan internationell organisation tar fram en databas som innehåller resultat från samtliga studier, både publicerade och opublicerade. Den ska vara tillgänglig för allmänheten och alla ska ha möjlighet att söka bland informationen. Han tror att den skulle kunna bli ett användbart verktyg på flera sätt.
– Till exempel skulle man kunna hitta en mängd små analyser, som var och en för sig inte säger så mycket, men tillsammans kan resultatet vara intressant.
Björn Beermanns egen studie är inskickad för bedömning till en internationell medicinsk tidskrift men är ännu opublicerad.