Hormon från fettvävnad kan ge behandling för typ 2-diabetes

Adiponectin är ett hormon som frisätts från fettvävnad och vars utsöndring är försämrad hos diabetiker. Tillförsel av hormonet kan innebära en ny behandlingsstrategi för insulinresistens och typ 2-diabetes.

22 okt 2001, kl 12:01
0

Två olika forskarlag har funnit att hormonet adiponectin, som frisätts från fettvävnad, spelar en viktig roll i regleringen av blodsockernivåer. I två separata artiklar i Nature Medicine (2001;7:941,947) rapporterar de att injicering av adiponectin till feta möss sänker nivåer av blodglukos och reducerar insulinresistensen.
Det ena forskarlaget från USA kunde med adiponectin normalisera abnorma nivåer av insulin och glukos hos möss. Dessutom ökade adiponectin förmågan att producera glukos i en isolerad levercell trots låga nivåer av insulin genom att förbättra insulinets verkan.
Japanska forskare har utfört en liknande studie för att undersöka adiponectin hos feta och magra möss. De fann att adiponectin reducerar insulinresistensen hos möss genom att minska triglyceridnivåer i muskler och lever.
Båda studierna visar också att behandling av insulinresistenta möss med PPAR-agonister som glitazoner ökar adiponectinnivåerna.
I en kommentar i samma nummer av tidskriften (s 887) skriver en diabetesforskare att om man knäcker nöten om förhållandet mellan fetma och insulinresistens kan det medföre nya terapier för en rad tillstånd. Fett är inte bara något som lagras upp i kroppen utan ett endokrint organ som frisätter hormoner som svar på specifika stimuli eller metabola förändringar.
Förutom leptin och adipsin är adiponectin det enda proteinet som huvudsakligen utsöndras av adipocyter. Insulin stimulerar dess frisättning, men hos patienter som är insulinresistenta eller diabetiker är utsöndringen av adiponectin försämrad.