Årets Nobelpris en farmakologisk knockout
Det tog ett tag, men idag är Knock-outmöss en självklar del i läkemedelsutveckling.

Årets Nobelpris en farmakologisk knockout

Martin Evans, Mario Capecchi och Oliver Smithies
metod att framställa knock-outmöss har revolutionerat
hela det farmakologiska forskningsfältet. Men Nobelpristagarna själva berättar om
besvikelsen över läkemedelsindustrins seghet när det gällde att börja använda
den nya tekniken.

10 dec 2007, kl 10:46
0

Martin Evans visste redan tidigt att metoden att förändra
specifika gener i möss skulle bli viktig för läkemedelsforskningen.  Men när själva genombrottet kom 1987 var
intresset från läkemedelsindustrin oväntat svagt berättar han.
? Det mesta av deras kunskap då var baserad på råttor och de var därför inte
intresserade av en metod med möss som försöksdjur. Jag blev faktiskt besviken
över att läkemedelsindustrin var så långsam på att ta till sig av de nya
möjligheterna. Nu används tekniken, men det har tagit tid.

Martin Evans var den som omsatte de andra två pristagarnas
framsteg i praktiken och i slutändan skapade de första knock-outmössen.  Tidigare hade Mario Capecchi och Oliver
Smithies oberoende av varandra lyckats förändra enskilda gener i
däggdjursceller genom att använda sig av homolog rekombination.  Martin Evans lyckades föra tillbaka de genetiskt
modifierade stamcellerna in i livmodern på mushonor som sedan kunde föda en
modifierad avkomma. Sedan dess har Nobelpristagarna själva och andra forskare tagit
fram mängder av musmodeller för flera olika sjukdomar. 

Även vid universiteten hade man till en början en avvaktande
attityd till den nya metoden berättar Fred Nyberg, professor i farmakologi och
dekanus vid Farmaceutiska fakulteten vid Uppsala universitet.
? Under tidigt 90-tal var Karl Johan Öbrink en pionjär här i Uppsala och sa att
det här är en metod som vi måste ha tillgång till vid universitetet. Men det
fanns ett visst motstånd och man undrade om det egentligen var så många som
skulle använda metoden. Så tyvärr dröjde det en bit in på 90-talet innan
tekniken var igång här.

Idag, med ytterligare ett par år i backspegeln, är det dock inte
svårt för Fred Nyberg att beskriva knock-outmössens betydelse för hela det
farmakologiska forskningsfältet.
? Metoden har gett oss helt nya verktyg att studera olika målmolekyler. Genom
att man kan testa vad som händer om man stänger av genen för ett visst protein
eller en viss receptor så kan vi få fram mycket mer selektiva läkemedel.

Som exempel nämner han att man tack vare knock-outmöss nu
vet vilken av de tre opioidreceptorerna som står för morfinets smärtstillande
effekt.
? Morfin är inte speciellt selektivt på den här receptorn, men det kanske nya
smärtstillande preparat kan bli. Och att få selektiva läkemedel är viktigt för
att minska biverkningarna.

Andra framsteg som kan härledas till knock-outmössen är nya
kunskaper kring upptag och metabolisering av läkemedel. Även de protein som
transporterar olika läkemedel i kroppen har kunnat studeras bättre tack vare
tekniken.

Men allt är inte oproblematiskt med knock-outmöss som teknik
i läkemedelsforskning. Slår man ut en gen helt finns risken att kroppen sätter
igång andra kemiska reaktioner för att kompensera, och då är det svårt att
tolka reaktionerna.
? Men å andra sidan kan man säga att då lär vi oss en hel del om de
kompensatoriska systemen, och det är också värdefull kunskap, säger Fred
Nyberg.

Trots att tekniken nu hyllas som ett magnifikt genombrott i
den medicinska historien är det ännu så länge inte särskilt många läkemedel på
marknaden som kan hänvisas direkt till Nobelpristagarnas bedrifter.
? Det är alltid en förskjutning i tiden när det gäller läkemedel. Men det är
väldigt mycket i pipeline nu som har forskats fram med hjälp av knock-outmöss,
och jag skulle tro att vi inom fem år kommer att se de verkliga resultaten. Och
vi ser ju också att den minskning av nya läkemedel i pipeline som man såg och
oroade sig över för några år sedan nu har vänt, och det kan nog också till viss
del tillskrivas de möjligheter som tekniken gett.