Från lätt till djup sömn

Sömnen delas grovt sett in i tre faser: ytlig sömn, djupsömn och REM-sömn. ?Normalt? sover vi sju till åtta timmar per natt. Sömnen går i cykler ? där sömnens djup varierar. En ?normal? natt hinner vi med 4?5 sömncykler. Ungefär halva nattsömnen består av ytlig sömn, en fjärdedel är djupsömn och en fjärdedel REM-sömn.Efter insomnandet […]

13 juli 2002, klockan 22:00
0

Sömnen delas grovt sett in i tre faser: ytlig sömn, djupsömn och REM-sömn. ?Normalt? sover vi sju till åtta timmar per natt. Sömnen går i cykler ? där sömnens djup varierar. En ?normal? natt hinner vi med 4?5 sömncykler. Ungefär halva nattsömnen består av ytlig sömn, en fjärdedel är djupsömn och en fjärdedel REM-sömn.
Efter insomnandet faller vi efter 0,5?1 timme ner till djupsömn (delta- eller ortosömn). Djupsömnen karakteriseras av långa lågfrekventa vågor i EEG. Väcks vi i denna period tar det lång tid för oss att orientera oss i tillvaron.
Den första djupsömnsperioden varar i cirka 1 timme. Därefter förändras vakenheten uppåt till ytlig sömn där den första REM-sömnsperioden inträffar.
REM-sömn (eller parasömnen) kallas även den paradoxala sömnen, eftersom EEG-mönstret påminner om den vakna personens EEG. Samtidigt som personens sömn är ytlig är han/hon svårväckt.
Vid lätt till medelsvår sömnbrist är det relativt sett främst den ytliga sömnen och REM-sömnen som drabbas. Djupsömnen påverkas i relativt mindre omfattning. Det omvända gäller när man tar igen sömnbristen. Då ökar både den ytliga sömnen och REM-sömnen snabbare och kraftigare än djupsömnen. Men efter svår sömnbrist måste djupsömnen kompenseras först.