Hög tid för forskarvärlden att ta sig ut från labbet

    1 juni 2017, klockan 11:32
    2

    Karin Meyer
    Vd Apotekarsocieteten

    Om bloggen

    Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

    ”Ropen skalla, vetenskap åt alla!” Det var en av ramsorna som ljöd den 22 april när March for Science genomfördes runt om i världen. Initiativet som startade i USA var den största manifestationen för vetenskap någonsin och spreds snabbt till en global aktivitet. Totalt manifesterades det i fler än 600 städer världen över och i Sverige marscherades det i Stockholm, Uppsala, Umeå, Göteborg och Lund.

    Initiativet var mycket bra. Men faktum är att behovet av vetenskap och faktabaserad kunskap, och dess betydelse för samhället i stort och för oss medborgare, måste göras ännu tydligare.

    Vi hör ofta att det finns ett missnöje över att forskning och faktabaserad kunskap inte syns och får tillräckligt mycket utrymme i samhällsdebatten och av våra politiker och beslutsfattare. Det ifrågasätts varför satsningar på forskning och vetenskap, som ju är så viktigt, sällan blir en valfråga som våra politiker driver.

    Men för att komma dit måste avståndet mellan forskare och det omgivande samhället minska – och det kommer inte att ske av sig själv.

    Man kan inte bara lägga detta ansvar på beslutsfattare, media och forskningsfinansiärer – även forskarsamhället bör ta steget ut och i större omfattning på olika sätt interagera och kommunicera runt sin forskning som är begripligt för fler än de närmast sörjande.

    Forskarvärlden är i stora delar uppbyggd på ett ”peer review”-system, vilket innebär att tillsättningar av akademiska befattningar och beslut om publiceringar av artiklar i vetenskapliga tidskrifter görs av det kollegiala forskarsamhället. Det är i sig helt logiskt eftersom det krävs hög specifik kunskap för att bedöma den vetenskapliga nivån, att resultaten i artiklarna är tillräckligt nya samt att de är reproducerbara och framtagna enligt god forskningssed. Men mot bakgrund av rådande tendenserna i samhället där åsikter allt oftare lyfts fram och ibland tycks väga lika tungt som faktabaserad kunskap, måste något ytterligare göras för att minska avståndet mellan forskare och allmänheten.

    Många av de cirka 1,5 miljoner ”peer reviewed” artiklar som publiceras årligen når inte utanför en mycket begränsad inre krets. Risken att viktiga forskningsresultat stannar inom det kollegiala forskarsamhället och inte når ut till den allmänna publiken är därför stor. Men att skriva artiklar för allmänheten och förklara komplexa sammanhang är en konst i sig, och är en helt annan sak än att skriva vetenskapliga manuskript för ”peer review”-granskning. Det kräver andra kunskaper kring språkliga formuleringar, disposition och kunskap kring hur media och journalister arbetar.

    Det är således hög tid för forskare ta sin del av ansvaret och ta sig ut från labben och i större utsträckning interagera med samhället i stort. För att det ska bli verklighet bör det även tydliggöras och ingå som ett uppdrag till våra lärosäten att förmedla till dess forskare.

    Forskare bör förklara sin forskning på ett sätt som gör att allmänheten kan förstå och därmed se vikten av faktabaserad kunskap. Det skulle uppskattas och välkomnas av många. Det höga förtroendet för forskarsamhället är något vi måste värna om, men som också behöver stödet från samhället och allmänheten. Det är en grundförutsättning för att vi ska kunna lösa de riktigt stora framtida samhällsutmaningarna.

    Därför var det glädjande att se så många forskare på gatorna den 22 april. Låt March for Science bli startskottet för vetenskapens självklara plats i samhället.

    2 Kommentarer

    Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

    1. Redan på 70-talet fanns en doktorandkurs om att skriva forskningsinformation till allmänheten. Tror 2 apotekare gick den. Men det finns problem med forskning och allmänheten. Grundforskning är lite obegriplig och svår att förstå. Sedan kan 50 % vara felaktig enligt redaktören för Lancet. Folk klagar också på motstridiga resultat. Att alla svenska forskare med skrivklåda skulle fylla tidningarna med sitt uppblåsta projekt ser jag som en skrämmande utveckling för tallskogarna. Det som krävs är väl evidensbaserad medicinsk information och kanske resultat från metaanalyser. Stora vetenskapliga genombrott är intressanta samt nya viktiga mediciner. Det som är viktigt är väl också forskarengagemang i vetenskapliga frågor, där irrläror förekommer, som vaccinering, antroposofisk medicin. Men där finns ju forskare som ställer upp t.ex Dan Larhammar. För att forskningsinformationen skall överleva så måste läsaren ha nytta av den. Man får fråga sig som forskare vad har tant Agda 86 år för nytta av vad jag skriver.

    2. Apotekarsocieteten kan göra mer. Ni förfogar över Sveriges enda fristående läkemedelstidskrift. Ni skulle kunna avtala med Dagens Nyheter och låta dem publicera era artiklar och kanske skriva granskningsartiklar på uppdrag. Dagens Nyheter är ju Nordens största dagstidning och mest inflytelserik. Det skulle kunna ge bra PR för apotekarkåren och bättre kunskaper om läkemedel och läkemedelsforskning bland allmänheten. Era journalister är säkert bättre än en dagstidnings egna för journalisterna hos er befinner sig i en vetenskaplig miljö. Sedan låter Apotekarsocieteten mycket bra i allmänhetens öron.

    Lägg till ny kommentar

    Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

    Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här