Läkemedel fantastiska när de når hela vägen

30 nov 2016, kl 17:08
4

Sara Heyman
Medicinjournalist/webbredaktör

Om bloggen

Här bloggar vi på redaktionen om saker och ting som rör sig i våra huvuden och i vår omvärld.

Sen jag för några veckor sen blev medicinjournalist på heltid har jag dykt in i en fascinerande värld. Jag har fått läsa och skriva om fantastisk forskning, spännande studier om framtidens läkemedel, biologiska, skräddarsydda behandlingar, immunonkologi, terapier som modifierar kroppens egna immunceller, magnetröntgenteknik som registrerar placeboreaktioner i hjärnan.

Även för befintliga läkemedel är det hatten av. Nya studier visar hur de räddar, förbättrar och förlänger liv, förkortar konvalescens, snabbar på läkningsprocesser.

Jag är starstruck. Så mycket fantastisk forskning! Och så mycket arbete som ligger bakom varje godkänd substans, så många turer innan det finns ett färdigt läkemedel redo att göra nytta.

Samtidigt. Sjuksköterskan i mig armbågar mig i sidan. Hur lätt det faller i sista ledet. För ett läkemedel gör som bekant ingen nytta om det inte når sin tänkta slutdestination.

Det kan tyckas jämförelsevis enkelt, men är inte alltid så geschwint fixat. Patienter och preparat ska förberedas. Infarter ska sättas, ibland i sköra eller svårhittade blodkärl. En central del av sjuksköterskans arbete handlar om att se till att läkemedel kommer dit de ska – det kan vara en patients blodomlopp, glutealmuskel, andningsvägar eller magsäck.

Inte ens tabletter är alla gånger så lätta att hantera, att svälja ett eller nio piller är ingen självklarhet för en person med till exempel demens och eller nedsatt sväljfunktion.

Så vad är problemet? Så länge det bara handlar om svårhittade blodkärl är det inget problem, i alla fall inget strukturellt. Men problemet är att respekten för detta sista led i läkemedelskedjan, där läkemedlet ska nå patienten, på rätt sätt och vid rätt tidpunkt, utanför sjukhusen på sina håll är bristande.

“Du borde skriva om äldre och läkemedel” var den vanligaste repliken till mig när jag hörde mig för om angelägna ämnen inför det nya jobbet. En undersköterska jag känner som jobbar i hemtjänsten berättar att hon blivit uppmanad av sina arbetsledare att ge läkemedel till de gamla trots att hon saknar delegering. Det vill säga, trots att hon inte har någon som helst information om vad det är för läkemedel eller vad de äldre har för sjukdomar.

Hon är långt ifrån ensam om att ha fått den uppmaningen.

Flera rop har hörts om hur läkemedelshantering och äldre inte fungerar tillfredsställande. Hur läkare står med handskrivna lappar från patienter där det står vilka mediciner de tar, eller tror att de tar. Eller som deras anhöriga tror att de tar.

Så länge det inte finns ett fungerande system (läs: nationell läkemedelslista) som gör att vårdgivare på ett lättillgängligt sätt kan se vilka mediciner en äldre patient tar och varför, är hela läkemedelshanteringen kring äldre ett riskfyllt projekt.

Och vi vet att de läkemedel som kan göra sådan fantastisk nytta, också kan orsaka stor skada om de tas fel.

Kanhända kommer äldre och läkemedel att finnas med i ett ytterligare direktiv till apoteksutredningen, som bett om att få förlängd tid. Gabriel Wikströms statssekreterare Agneta Karlsson kallade Apotekets tjänst Apodos för ett ”väldigt sårbart system” när jag intervjuade henne under Läkemedelskongressen.

I så fall är det välkommet. När arbetsledare inom hemtjänsten bryter mot lagar och regler är det såklart ett problem som rör hemtjänstföretagens beteende snarare än läkemedelssystemen. Men hela strukturen kring de äldre som inte själva har möjlighet att hålla full koll på sina sjukdomar, behandlingar och läkemedel, är osäker.

Läkemedlen är inte fantastiska förrän de når patienten på rätt sätt.

Sara Heyman är ny medarbetare på Läkemedelsvärlden. Hon har tidigare jobbat som nyhetsjournalist och sjuksköterska. Det här är hennes första bloggpost på redaktionsbloggen.

4 Kommentarer

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Kommer ihåg en diskussion med en medicinöverläkare i början av 80-talet om hur man skulle klara vården av en allt ökande skara vårdkrävande äldre. Jag sa åt henne att hemtjänsten får väl sluta städa åt de äldre varje dag (det var så förr) och ägna sig åt vårduppgifter. Nu är väl läkemedel inte fullt så fantastiska tycker jag. Det finns brister i effekt och också besvärliga biverkningar, men inte så vanligt som man tror utan ett par procent kanske. Fördelen är att läkemedlen är billiga och lättanvänd jämfört med många andra behandlingar. Beträffande läkemedelsanvändning och läkemedelshantering har apoteken jobbat med sedan 80-talet. Också utbildningsinsatser till hemtjänsten har skett på 80-talet. Läkemedelskommitterna ägnade sig redan då åt läkemedel för äldre. Idag är det nog så att kommunerna är den stora läkemedelshanteraren. Kommunerna har 200 000 anställda i hemtjänsten, medan landstingen har 70000 sjuksköterskor. Apoteken inspekterar läkemedelshanteringen på sjukhus och landstingsvård, men borde göra det inom hemtjänsten också om man inte redan gör det. Nu är inte bara hemtjänsten, som är engagerade utan också anhöriga, som kan sköta medicinering. Anhöriga kan dra ett tungt lass det vet jag själv, som hjälpte mina föräldrar 40 timmar i veckan en period i somras. Om hemtjänsten är ett en stor felkälla borde det märkts via rapporter. Mina föräldrar får nu hemtjänst bl.a för medicinering och det fungerar ganska bra tycker jag. Hemtjänsten har en distriktssköterska, som de ringer och frågar. Problemet är väl aktuell medicinlista och att jag inte får mail, när ett nytt läkemedel förskrivits så jag kan hämta ut det. Man skall dock inte underskatta hemtjänsten för de kan vara populära på grund av att de inte kan så mycket får patienten bestämma mer. En läkare kan t.ex blå neka direkt till något. Folk kan känna sig mer delaktiga med hemtjänst än t.ex sjukvården därför. Läkemedel är dock fruktansvärt svårt och även Sveriges bästa läkare kan åka på rejäla nitar. Egentligen förstår man nog först läkemedel när det är dags att greppa rollatorn och man testat en hel del olika preparat.

  2. Du har rätt Sara! Jag vill informera dig och läsarna om MinMedicinApp som håller koll på medicinerna. Den är bra för både patienter, anhöriga och sjukvårdspersonal. MinMedicinApp är testad på äldre personer (snittålder 80,5 med liten datavana) Så här tyckte de;

    1. visar interaktioner = hur medicinerna passar ihop, mycket aktuellt idag. Bra om man själv köper till tex Ipren som trycker ner både antidepresiva och blodtryckssänkande.

    2. påminner om att ta sin medicin – om man inte ser påminnelsen – skickas påminnelse till den man lagt in. Följsamheten är dålig knappt hälften tar sin medicin som ordinerat. Hemtjänst kan hjälpa till vb. Påminner även när det är dags att hämta nya mediciner på apoteket och skaffa nytt recept.

    3. presenterar liknande mediciner, bra när apoteket byter ut

    4. fass information, om man har appen i en iPad/platta så blir texten stor så den går att läsa. Bipacksedlarna på läkemedelsförpackningen har alldeles för liten text.

    5. Varnar med ikoner för mediciner som är olämpliga till äldre, gravida och ammande kvinnor.

    6. foto på tabletten, och att man kan skriva in hur man ska ta den och varför man äter den. Hälften vet inte varför man äter sin medicin.

    Rätt medicin till rätt person i rätt tid!

  3. Ett problem för läkemedel i framtiden kan bli just appar. Anledningen om de används av många och ger effekt, så ökar placeboeffekten och då blir det svårare att bevisa effekt av nya läkemedel i kliniska prövningar. Hög placeboeffekt är för vissa preparatgrupper ett problem redan idag och kan sabotera bevisning av effekt. Det jag kan tänka mig kan öka placeboeffekten är patientutbildning om sjukdomen och hur den skall behandlas, samt råd om hur symptom skall minskas utan läkemedel. Också psykoterapi appar och liknande kan sabotera genom att minska psykiska symptom och stress, som kan minska negativa upplevelsen av symptom.

  4. Det är viktigt att information går ut till ALLA berörda parter om läkemedlet inte når upp till
    den nivå som utfästes p.g.a miss i tillverkningen.

    Informationen bör gå ut till samtliga läkare för bedömning hur man kommunicerar sina patienter.

Kommentera

Please enter your comment!
Please enter your name here

Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här