E-posta artikel

AI är utan tvekan ett verktyg som kan utveckla sjukvården och lösa många av problemen i svensk sjukvård idag. Men vi får inte glömma vår egna intelligens, som vår hjärna besitter. Då handlar det om den erfarenhetsbank vi skaffar oss under ett långt yrkesliv och som att se enkla innovativa möjligheter. Själv vidareutbildade jag mig på Stockholms Universitet i nutrition, ett ämne som alla tror att man behärskar, mest mannen på gatan. Mitt mål var efter en utveckling av läkemedel före colonröntgen ta reda på vad maten dagen innan kunde innebära för slutresultatet. Efter samtal med forskare i nutrition snubblade jag över problemet att få ett rätt intag av näringsämnen.

Jag började söka efter dokumentation i ämnet och fann mycket få studier och när jag började på kurserna i Huddinge var det problemet att mäta näringsinnehållet i maten som måste kunna göras. De dataprogram som fanns i början av 80 talet var få och inte särskilt väl utvecklade varför jag med hjälp av programmerare så småningom lyckades utveckla kostdataprogram som jag kunde sätta i händerna på patienterna. Som farmaceut är det naturligt att inrikta sig på de verksamma substanserna, näringsämnena i maten vilket inte kollegerna, dietisterna och nutritionisterna som inte har någon direkt koppling till sjukvården har förstått. I ett team på Huddinge sjukhus kunde vi med mina program få patienterna att sänka sitt fettintag under 25 E% och är nu de enda som har kunnat bota T2D och nå en metabol balans hos patienterna.

Jag anser därför att Farmaceutiska fakulteten borde tillföras utbildningen ämnet nutrition eftersom grundutbildningen är i princip densamma och att då nutrition blir ett medicinskt ämne på riktigt genom att man kan mäta de verksamma ämnena och kan utveckla helt ny forskning. Idag är det “farmors goda råd” som man levererar utan att få effekt på den stigande fetman och därmed de metabola sjukdomarna.