Hög tid att debatten återvänder till sakfrågan

27 jun 2016, kl 11:03
8

Karin Meyer
Vd Apotekarsocieteten

Om bloggen

Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

De senaste veckorna har debatten kring antroposofiska produkter och dess eventuella införlivande i svensk läkemedelslagstiftning tagit ny fart. Det är intressant hur debatten glidit ifrån själva sakfrågan som handlar om, och i så fall hur, svensk läkemedelslagstiftning ska ändras för att anpassas för dessa produkter och konsekvenserna av detta.

Vidarkliniken har använt dessa preparat som läkemedel sedan 1993 efter att regeringarna sedan dess beviljat särskilda dispenser vilka har förnyats 11 gånger. Vidarkliniken och de företag som producerar produkterna har således haft inte mindre än 26 år på sig att planera och genomföra vetenskapliga studier för att visa preparatens effekt i enlighet med internationella regelverk.

Beredningen av de över 90 remissinstanserna pågår fortfarande och det är högst oklart om beslut kan tas innan den nuvarande dispensen går ut den 30 juni. En grundlig beredning är viktig för en långsiktig och patientsäker lösning, men under tiden har debatten glidit från själva sakfrågan – det vill säga varför dessa produkter ska ha en gräddfil i svensk läkemedelslagstiftning.

Debatten har svävat ut till argument som kräver en viss eftertanke. Till exempel hävdar företrädare för Vidarkliniken att vi måste värna om deras 150 anställda, att vi som står upp för vetenskapen inte förstår antroposofin och därför inte bör uttala oss, att preparaten har effekt men det går bara inte att visa, att det kostar för mycket för företagen att göra kliniska studier och att vi bör göra som i vissa (mycket specifika) andra länder i Europa.

Vad skulle hända om läkemedels- och life science-industrin skulle hävda att eftersom de har 40 000 (!) anställda i Sverige så bör lagen anpassas om de inte kan visa effektdata? Eller om dess företrädare skulle hävda att de som förordar vetenskap och följsamhet till befintlig lagstiftning bara inte begriper bättre?

Många av Sveriges små forskande läkemedelsföretag kämpar varje dag för att få in kapital och utföra kliniska prövningar för att få fram effektdata. Tänk om även dessa bolag skulle få dispens under 26 år för att använda preparaten i klinisk vardag utan några krav på att genomföra vetenskaplig forskning och prospektiva kliniska prövningar för att generera effektdokumentation.

Tänk om vi skulle ta efter just de länder som har en lagstiftning som passar antroposoferna och dess företag bäst och inte de länder som valt lagstiftning med krav på effekt. Reaktionerna skulle rättfärdigt nog inte låta vänta på sig.

Det är hög tid att komma tillbaka till sakfrågan och för våra politiker att fatta mod och komma till ett beslut. Gärna så snart som möjligt så att inte debatten glider ifrån sakfrågan igen.

Den här texten har tidigare publicerats i löpet. Kommentarer till bloggen hittar du här.

8 Kommentarer

Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer

  1. Jag diskuterar gärna din sakfråga: “Det vill säga varför dessa produkter ska ha en gräddfil i svensk läkemedelslagstiftning”.

    Ordet gräddfil är dock fel. Det finns olika läkemedelskategorier beroende på vilken typ det är t ex Läkemedel, Växtbaserade läkemedel, Traditionella Växtbaserade läkemedel, Naturläkemedel och Homeopatiska läkemedel.

    De antroposofiska läkemedel som tillhör örtkategorin godkänns enligt reglerna för Växtbaserade Läkemedel. Iscador och Helixor som är mistelpreparat godkänns på samma grunder som för vanliga läkemedel, dvs vanliga läkemedel kan godkännas på samma villkor som gäller för Iscador. Iscador godkändes år 2013 av Läkemedelsverket på följande grunder:

    ?Iscador har nu godkänts som läkemedel för användning som del i individualiserad palliativ cancervård som adjuvans till gängse terapi. Godkännandet baseras på väletablerad medicinsk användning inom EU samt mer än 1 000 publikationer på MEDLINE sedan 1950?

    Styrelsemedlemmen i Sjukhusläkarna; Shokoufeh Manouchehrpour skriver trots detta ?oftast har patienter som åker dit (till Vidarkliniken) fått tex vitamindropp eller blivit satta på Iscador. Vi vet ju att genomgång beträffande effekt av homeopatiska/antroposofiska medicin inte har kunnat bevisa någon effekt.

    Då undrar jag hur många läkemedel det finns som har över 1000 publikationer bakom sig innan det godkänns? Kan du, Karin Meyer, räkna upp en enda?

    Den andra grenen inom antroposofin är mer homeopatlika till sin karaktär, men de har andra styrkor tex D4 – styrkor som inte inryms inom reglerna för Homeopatiska läkemedel där man har styrkor från D6 och uppåt.

    Många är de okunniga som använder sig av begreppet ?vetenskap och beprövad erfarenhet? för att motivera den offentliga sjukvårdens val av behandlingsmetoder. Begreppet är inte definierat, vare sig inom den medicinska branschen eller i lagstiftning, och fyller således ingen funktion. Det finns ingen inom sjukvården eller på berörda departement som har kunnat förtydliga vad begreppet skulle stå för. Begreppet ?vetenskap och beprövad erfarenhet? används ofta i härskartekniskt syfte eller av ren okunnighet och i tron att det verkligen skulle betyda något. Sanningen är att inga Läkemedel uppfyller kravet för vetenskap och beprövad erfarenhet, eftersom ingen kan definiera det eller vet vad det betyder – så sluta att inom sjukvårdseliten och RIFO (där du var med) att använda detta begrepp mot antroposofin!

    Vad är förresten mer beprövat än antroposofiska medel?

    Genom lång användning och beprövad erfarenhet har de antroposofiska läkemedlen befunnits helt patientsäkra. Flera EU-länder samt Schweiz, har redan införlivat de antroposofiska läkemedlen i sina nationella läkemedelslagar ? fjorton av dem med stöd av den aktuella EU-artikeln (16:2)

    Det finns legitimerade läkare med antroposofisk utbildning i ett trettiotal länder. Inriktningen har en stor utbredning och stark position i länder som Tyskland, Schweitz, Österrike, Holland och Brasilien där antroposofin ingår i respektive lands offentliga sjukvård. Inom EU finns ca 4 800 antroposofiskt utbildade läkare, 30 000 förskrivare av antroposofisk medicin och ca 2 200 vårdplatser. I Tyskland och Schweitz har antroposofisk medicin kommit allra längst. I bägge länderna finns ett antal stora antroposofiska sjukhus och sjukhuset i tyska Herdecke, fungerar dessutom som universitetssjukhus

    Vidarkliniken har funnits i den svenska sjukvården i 30 år och har en hög kundnöjdhet och har befunnits vara helt patientsäkra. Vår lagstiftning är baserad utifrån säkerhet – därför behövs inte samma regler för antroposofiska medel i D4 jämfört med starka, monokemiska kroppsfrämmande kemikalier. Dessutom har antroposofin aldrig varit alternativmedicin utan alltid tillhört skolmedicinen, eftersom den utövas av läkare som är underställda IVO:s tillsyn.

    Antropososofisk medicin tillhandahålls av utbildade och legitimerade läkare. De bär på ett arv av kunskap som har utvecklats genom många generationer. Således har de en gedigen kunskaps- och erfarenhetsbas. En hel del studier har även gjorts samt kliniska iakttagelser. De antroposofiska läkemedlena är redan godkända och har bedömts enskilt, i 14 EU-länder ? detta borde medföra att de skulle kunna få en snabb införlivning i svensk lagstiftning. Det ska inte ställas samma krav på genomförda studier för att bevisa antroposofmedels ofarlighet när de innehåller naturliga och biologiskt nedbrytbara ämnen som har använts erfarenhetsmässigt, in vivo i flera decennium, uppföljda genom medicinsk utvärdering i decennium utav läkare ? där godkända säkerhetsdata dessutom redan finns utfärdat av andra myndigheter i Europa.

    Det går inte att jämföra med när ett helt nytt läkemedel ska introduceras på marknaden, som innehåller ett koncentrerat, toxiskt, kemiskt ämne som är helt okänt för naturen, och vår biologi. Av dessa toxiska läkemedel får patienter ofta svåra biverkningar, äldre blir ofta läkemedelsförgiftade, somliga dör. I USA är läkemedelsbiverkan den fjärde vanligaste dödsorsaken ? men det är kanske okej för Karin Meyer, för det är ju enligt erkänd vetenskap? Varannan får biverkningar av sina läkemedel – men det är kanske okej för att det är ju enligt erkänd vetenskap? Läkemedelsterapi orsakar nära en tredjedel av inläggningarna inom akutmedicin och hälften bland geriatriska patienter – men det är kanske okej för det är ju enligt erkänd vetenskap?

    Jämfört med vanliga läkemedel så är Antroposofiska läkemedel fullständigt patientsäkra – därför ska de godkännas enligt en lagstiftning som är förenlig med dess patientsäkerhet. Du må kalla det gräddfil om du vill!

  2. Vem är det som frångår sakfågan här?
    Vilka företag är det som verkligen har gräddfil här?
    Vilka representanter sitter med i Läkemedelsverket och får påverka läkemedlens godkännande?
    Att ens ta upp frågan om att Vidarkliniken haft 26 år på sig att registrera sina läkemedel, när de har agerat utifrån gällande lagstiftning, är obegåvat, samtidigt som inte ett ord nämns om alla livsfarliga läkemedel, alla kriminella åtgärder som läkemedelsindustrin vidtar för att få ut fler dödliga läkemedel. Patientsäkerhet? Karin Meyer, är du på riktigt? Hur kan du ens nämna det i antroposofiska sammanhanv? Jag har svårt för att tro att du är så okunnig. I så fall, ta fram underlag som visar att någon skadats eller dött av dessa medel. Vill du ha underlag på hur många som skadats och/eller dött genom läkemedelsindustrins försorg? Säg bara till.

  3. Tack Sara! Äntligen ett begåvat resonemang i denna så viktiga debatt. Jag kan inte annat än att instämma i att företrädare för läkemedelsbranschen och som här, apotekarsocietetens VD, verkar näst intill pinsamt opålästa om alla de biverkningar och även dödsfall som den sk. skolmedicinen står för.

  4. “Apotekarsocieteten” – bara namnet på sammanslutningen visar att det handlar om en gruppering där medlemmar anser att de på något sätt skulle vara märkvärdiga.

    Under mina drygt 25 år inom sjukvård och medicinsk forskning har jag sällan träffat på någon som ens är hyfsat kunnig beträffande gällande lagstiftning. Gång efter gång tjatas det om “vetenskap och beprövad erfarenhet” och om “evidens” men det är som Sara Boo skriver “det finns ingen definition för VoBE” och inte heller för evidens. VoBe kom in i den svenska lagstiftningen år 1890 och med handen på hjärtat – vad fanns det för vetenskaplig kvalitet på den tiden? Bara för att ett begrepp fortfarande står inristat i ett par lagar, så innebär det i sig inte att det har någon definition. Evidens finns inte ens inskrivet i någon lag – ändå rapar landstingsläkarna ständigt upp detta som ett mantra utan att inse hur få metoder det verkligen är som är evidensutvärderade. När en av landstingen oönskad metod väl innehar evidens – ja, då påstår de att de inte har något behov av den vården – en rent patientfientlig iställning.

    När det gäller vetenskaplighet har jag aldrig träffat på någon enda professor, docent eller läkare (medicine doktor) som har visat sig kunna ämnesområdet ordentligt (jag har genom åren träffat och talat med hundratals av dem). De låtsas alla vara kunniga men kunskap om forskningsmetodik och vetenskapsteori har mer eller mindre alltid saknats. När inte läkarkåren och de forskande specialistläkarna kan det – hur skall då politikerna och beslutsfattarna kunna det? Sanningen är att ingen av dem har tillräcklig kunskap för att fatta adekvata och i synnerhet för patienterna behövliga, nödvändiga och hälsobefrämjande beslut.

    Modern medicin har förlorat greppet och saknar en gedigen kunskap om vad som påverkar människors insjuknande och tillfrisknande. Sjukvården har blivit en klinisk kemiinstutition med avsaknad av fysiker och biologer och avsaknad om kunskap om hur dessa ämnesområden är knutna till den levande kroppen. Det medicinska området har förlorat sig i ett omöjligt paradigm som minst av allt befrämjar läkning och i synnerhet minst av allt självläkning.

    Läkemedelsindustrin har satt agendan för Läkemedelsverket och de politiska besluten. Finansieringen av Läkemedelsverkets budget vilar i dagsläget på “bidrag” från läkemedelsindustrin” på omkring 90 %. Hur kan då en sådan verksamhet påstås vara oberoende? Med facit i hand om hur läkemedelsbolag har lurat myndigheter, politiker och läkarkåren genom att ljuga eller undanhålla sanningar, så kan man med fog påstå att det är en bransch vars mål enbart har som ål att dra in pengar till sina aktieägare, oavsett om det går hederligt till eller inte.

    Apotekarsocieteten säger sig vara en ideell förening. Att påstå det när samtliga medlemmar har indoktrinerats i sina utbildningar, är för mig enbart ett bevis på att de inte har någon kunskap om psykologiska mekanismer. Vi utsätts alla i våra medicinska utbildningar för propagande, likriktning, indoktrinering och i viss utsträckning även för tankekontroll. De flesta av oss är helt omedvetna om detta i sin position i ett stort nätverk som styrs av otydliga sjukvårdslagar, inkompetenta landsting och statliga utbildningsinstitutioner där utlärd kunskap enbart baseras på det som har accepterats av den dåligt utbildade, nationella läkarkåren. En sjukvård som baseras på sådana förhållanden, får automatiskt ett inbyggt motstånd mot allt som inte är sanktionerat av systemet. Medicinska innovationer bemöts med skepsis i stället för att den baseras på sann kritisk granskning utifrån givna premisser och dessutom ser till patienternas behov och förekomsten av redan befintliga metoder. Det tar decennier av bortslösad tid innan nya alternativ för diagnostik och behandling implementeras i sjukvården om de överhuvudtget någonsin bereds möjligheten att komma in i sjukvården.

    Dagens institutionaliserade sjukvård är mycket bra på att ta livet av patienterna. De registrerade läkemedlen har ibland meterlånga biverkningslistor och en inte så särskilt försvinnande andel av dem har dödsfall på biverkningslistan – ännu fler av dem orsakar kroniska sjukdomar, autism, neurologiska skador och andra obotbara tillstånd.

  5. Sorglig debatt, som mer liknar goddag-yxskaft, tycker jag. “Jämfört med vanliga läkemedel så är Antroposofiska läkemedel fullständigt patientsäkra ? därför ska de godkännas enligt en lagstiftning som är förenlig med dess patientsäkerhet”. Ja, de är patientsäkra, eftersom de inte har någon verkan och således inga biverkningar! Men så länge man inte kan visa på effekt, så borde de inte heller få användas kliniskt. Sånt kallas kvacksalveri. Det är vad frågan handlar om.

  6. Ja du Dan Söderlund, jag förstår av din argumentation att du inte är bevandrad i svensk sjuk- och hälsovårdsjuridik. Menar du att det är ditt tyckande som ska bestämma riktlinjerna för vad som ska finnas i svensk sjukvård, eller ska vi rätta oss efter det som den svenska lagstiftningen de facto gör gällande? Svensk läkemedelslagstiftning baserar sig främst på patientsäkerhet. Det spelar ingen roll hur mycket bevisad effekt antroposofisk medel har, vilket jag visade med fallet Iscador – det kommer alltid finnas de pseudoskeptiker som säger “vi VET ju att det inte har effekt.”

Kommentera

Please enter your comment!
Please enter your name here

Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här