Du kommer att skicka följande artikel: Dags för farmaceuter och apoteksbransch att vara tydliga
Loading ...E-posta artikel
Loading ...Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Kommentarer inaktiverade.
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här
Apoteken har en lång historia 500 år i Sverige, som privata apotek huvudsakligen och inte utvecklats så mycket egentligen. Vården är sprungen ur privat läkare, men där har stor expansion skett med sjukhus och huvudsakligen i landstings regi. Apoteken har under sjukvårdens expansion fortsatt som tidigare troligen därför ingen tänkt på att landstingen borde driva apoteken också, därför de är ju en del av vården eftersom läkemedel är den viktigaste behandlingen idag. Synd att inte avvecklingen av det statliga monopolet ledde till att landstingen tog över. Det hade varit bättre för apoteken.
Inom Försvarsmakten var apoteken en del av krigssjukvården. Jag har själv tjänstgjort i krig på ett apotek på ett stort svenskt fältsjukhus utomlands. Det var ingen inblandning i vårt jobb utan enda ordern kom när vi skulle packa ihop och åka hem. Ingen stod och skrek åt oss och pekade med hela handen utan vi jobbade helt självständigt. Ingen administration och inget pappersflöde från Generalstaben (huvudkontoret).
Sådana där uppdrag kan vara bra. Några år senare upptäckte jag att jag var släkten genom tidernas mest framgångsrika officer (löjtnant). Det fanns en löjtnant i släkten på 1700-talet, men han tillfångatogs vid Poltava och fick sitta i Sibirien i 5-10 år. Så jag vann över honom stort. Sådana saker är bra för självkänslan och gå omkring och småpösa över för att hålla släkten på mattan.
Bedöms ett läkemedel som samhällsnyttiga så skall det subventioneras punkt, om ej så skall inte samhället lägga sig i prissättningen.
Rent faktiskt handlar detta egentligen uteslutande om medel vid erektildysfunktion, lokalverkande hormoner, visa P-piller, hostmedicinen samt djurläkemedel.
Det enda egentliga allvarliga fallet, där man kan prata om ojämlik vård är injektionsläkemedel tänkta för slutenvård men som administreras i hemmet. I dessa fall borde samhället istället för att lägga kostnaden på patienten, ta sitt ansvar och tillhandahålla läkemedlet på samma sätt som om patienten vårdats innom slutenvården.
Någon reglering av handelsmarginalen behövs ej, snarare en omreglering så att läkemedel som av LMV bedöms utbytbara även förfatningsmässigt kan bytas på apotek.