Mikael Hoffmann

24 november 2016, klockan 11:11

Hur ska vi arbeta med läkemedel i framtiden?

Samverkan är lätt att gilla och efterlysa. Men hur åstadkommer man det? Ett sätt är att ta reda på varför den inte fungerar i dag genom att förutsättningslöst analysera olika delproblem var för sig. Detta har stiftelsen Nepi gjort det senaste dryga året tillsammans med 57 farmaceuter, läkare, sjuksköterskor och patienter. Resultaten håller precis på att analyseras för att vi ska kunna ge förslag på vad som behöver göras av vem för att lösa vilket problem.

Det största problemet som vi ser i det här projektet har inte att göra med enskilda individer eller yrkesgrupper. I stället är det uppenbart att vi inte har någon gemensam yrkes- och organisationsöverskridande beskrivning av läkemedelskedjan. En konsekvens av detta är att ord som till exempel ordination, uppföljning och expedition betyder skilda saker beroende på var i kedjan vi befinner oss och vem vi talar med.

22 september 2016, klockan 12:12

Därför är ordens betydelse så viktig

Ett ord betyder så mycket. Problemet är förstås om det betyder olika saker för olika individer – eller yrkesgrupper. Om ett ord betyder en sak inom farmaci och apoteksverksamhet och en annan i dagligt tal och kanske en tredje sak inom hälso- och sjukvård, hur ska vi då kunna förstå varandra? Hur ska vi då kunna undvika att missförstå varandra?? Hur ska vi då kunna finna gemensamma lösningar på gemensamma problem???

Det ord, eller snarare term, jag tänker på just nu är ”läkemedelsrelaterade problem”, LRP. Enligt Socialstyrelsens termbank definieras LRP som ”händelse eller omständighet i samband med en persons användning av läkemedel som har medfört eller skulle kunna medföra att bästa möjliga hälsoutfall inte uppnås”. Det är många olika saker det. Socialstyrelsen förtydligar med att ”som LRP räknas bland annat otillräcklig behandlingseffekt, läkemedelsbiverkningar och praktiska svårigheter vid läkemedelsanvändning.”

28 juni 2016, klockan 12:12

Ser vi att vi inte ser varandra?

Apoteksverksamhet förstår inte vård och vården förstår inte apoteksverksamhet. Jag får många sådana tankar när jag lyssnar på avslutningen av Läkemedelsvärldens frukostseminarium med apoteksutredaren Åsa Kullgren i maj. Ett sådant övertydligt exempel är när expedierande farmaceut har problem med ett specifikt recept och därför behöver nå vården. Frågan som dyker upp är då den traditionella: Hur kan man nå förskrivaren?

Redan sättet att formulera frågan innebär att man är kvar i gamla tankegångar. I dag arbetar läkare som alla andra. Vi är lediga efter jour, på utbildning, tjänstgör på ny klinik, är föräldralediga eller vabbar, står på operation eller är till och med sjukskrivna ...

12 maj 2016, klockan 15:15

Gemensam lista inget självklart alternativ

I dag instämmer alla i krav på en samlad läkemedelslista. Men förslag om samlad läkemedelslista är inget nytt.

Projektet PALL (Patientens läkemedelslista) lämnade förslag för över tio år sedan. Föregångaren till samlad läkemedelslista, ”Nationell ordinationsdatabas, NOD”, initierades 2009 och skulle vara i drift 2012. Utredningen SOU 2015:32, Nästa fas i e-hälsoarbetet, utredde frågan om lagstiftning men flera remissinstanser och särskilt Datainspektionen var kritiska.

23 mars 2016, klockan 15:15

Många skäl att tjänster på apotek inte tar fart

Vad är innebär det egentligen att visa intresse för farmaceuters kunskap och kompetens? Jag ställer mig den frågan eftersom jag fascineras lite grand av den återkommande rapporteringen kring pilotstudier, studier och utveckling av nya tjänster på apotek i Läkemedelsvärlden, Svensk farmaci och Dagens Apotek.

Den som läser detta får lätt intryck av att farmaceuters kompetens uppmärksammas mer och värderas högre i bland annat Norge, Danmark, Kanada och delar av Storbritannien än i Sverige. Då kan man lätt känna sig nertryckt och missförstådd.

25 januari 2016, klockan 11:11

Apotekens ersättning – mer än handelsmarginal

I början av januari startade Apoteket AB en kampanj kring kosttillskott med ett pressmeddelande som var direkt felaktigt och en utformning av kampanjen som Livsmedelsverket senare har kritiserat.

Som en reaktion skrev jag en debattartikel i Dagens Medicin om att apoteken måste välja spår. Vill de utveckla läkemedelsnära tjänster i samverkan med hälso- och sjukvården så kan de inte agera fullt ut som vilken detaljist som helst när det gäller handelsvaror som kosttillskott och självtester. I stället bör de föra en dialog så att apotekens budskap harmonierar, eller i varje fall inte står i konflikt med budskapen från vård och myndigheter. Annars skadas förtroendet för apoteken som en del av hälso- och sjukvården.

26 november 2015, klockan 10:10

Det mest intressanta lyfts inte fram

Jag läser regeringens direktiv till den nya apoteksutredningen ”Ökat fokus på kvalitet och säkerhet på apoteksmarknaden, Dir. 2015:118”. Det som slår mig är hur olika intressenter och mediekanaler lyfter fram det som ses som mest positivt utifrån deras perspektiv, men hur nästan ingen lägger en enkel länk direkt till direktivet.

Varför är det så? Är det så enkelt att ett informationsövertag innebär en möjlighet att styra en debatt? Eller är det bara slentrian? Hur som helst så är i mitt tycke det mest intressanta i direktivet inte det som rapporterats utan det som inte rapporterats.

29 oktober 2015, klockan 10:10

Utsättning: Frågan som Läkemedelsverket glömt

När jag frågar studenter på de tidiga terminerna av läkarprogrammet vilka rubriker som saknas i FASS-texter brukar svaret komma efter en kort stund av tystnad:

”Hur man ska sluta med behandlingen.”

Märkligt nog är reaktionen normalt helt annorlunda när jag ställer den här frågan till färdiga läkare – och för den delen färdiga farmaceuter. Då kommer ofta ett antal mer eller mindre tekniska förslag. Men sällan det svar som de som ännu inte skolats in i yrkesrollen ser redan efter minimal tankemöda. Det är som om patienterna inte förväntas sluta med sina ordinerade läkemedel innan döden av naturliga skäl leder till låg följsamhet.

24 september 2015, klockan 6:06

Dags för dialog om arbetssätt och ansvar

Jag sitter och funderar. Det måste vara oerhört frustrerande att expediera läkemedel till en kund med många samtidiga läkemedelsbehandlingar.

Många olika recept på ibland samma läkemedel. Oklart om ett giltigt recept fortfarande är ett läkemedel som ska tas av patienten. Jaha, kanske dosen är ändrad? Och förstår hen att läkemedlet jag nu byter ut till är samma som förra gången? Och förrförra gången? Vänta, den här förpackningen är ju inte bra till den här patienten med ledbesvär. Och förresten kapslar? När de ska delas?

18 augusti 2015, klockan 10:10

Patienten glöms bort i utbytesystemet

Mitt i sommarstiltjen skrek kvällstidningen ut ”fick fel medicin på apotek - hamnade på sjukhus”. Istället för att få furosemid som receptet gällde fick kunden glibenklamid på apoteket. Efter att ha tagit glibenklamid ett tag så mådde kunden illa, benen svullnade och ett besök på akuten ledde till fem veckors vårdtid.

Reaktionerna lät inte vänta sig. Felen beskrevs: Hårdvara (kassascannrar som inte fungerar), läkemedelsburkar som liknar varandra (utbytet) samt den mänskliga faktorn (farmaceuten). Självrannsakan på apotek, beklagande, översyn.

Sidor